fredag 30 december 2011

2112

Det blir inte nästa år, men förhoppningsvis tidigare än om hundra. Att specianismen ses som nåt sjukt. När folk kan se tillbaka på nu och ba "fy faan vad sjukt det var alltså, jag åt liksom mördade varelser varje dag!" "jag tyckte liksom det var ok att äta dött bara det stod eko på paketet". Det kommer finnas skräckmuseum med samlad kuriosa från köttåldern. Skyltar som informerar om "revben 49.90:- kg". Pamfletter om sjysst djurhållning och human slakt. Pälsjackor. Korvkonserver. (Det kommer givetvis tyvärr också finnas svartkebaberior i hemliga rum, där stekoset efter stackars små ligger tjockt och väggarna är glatta av stekos)
Dessutom kommer sexismen ses på med samma ögon som man ser på rasbiologi idag.

Den som lever får se.

Gott nytt år

måndag 19 december 2011

When I feel blue in the night

Hittade två nedskrivna drömmar från natten till 12/2 2009 i ett block.

Dröm 1:
"Jag och några kompisar är på en campingplats. Litet blåvitt kupoltält. Bredvid campar världens störigaste familj i vräkig asny husbil. Dom är typ åtta stycken blandade åldrar. Familjeöverhuvudena är typiska ignoranta vit medelklass köttätare, 35-40 år. Dom bestämmer sig för att leka en frågesportslek. Med VARSIN MEGAFON! Vi försöker softa och ber dom vara tystare. Nej nej. Jag tar en megafon och går in i deras förtält och hotar att polisanmäla dem om de inte slutar. De är hånfulla och säger typ fan vilken 30-årskris du har lilla gumman. Varpå jag svarar skrikande i megafon "JA MEN JAG HAR JU IALLAFALL INTE EN INTELLEKTUELL KRIS!". Dom skrattar och går. "

Dröm 2:
"Offentlig toalett, typ camping fast inte samma som förut. Som ett stort rum utan tak. Toaletter på upphöjningar utefter väggarna. Inga dörrar. Nakna äldre kvinnor med solbränd läderhud gör sina behov. Grejen är att alla bajsar på kanten av toastolen. "Man måste göra så och låta avföringen soltorka" säger någon. Jag vill inte sätta mig på vått bajs och hittar bara stolar där det inte soltorkat fördigt. Stolarna blir högre och högre av packat bajs. VAFAN BETYDER DETTA!?"


I övrigt vill jag på detta tema tillägga att jag tycker mycket om denna låten och att texten är vacker och pervers på samma gång. Precis som drömmar ju ofta också är.

fredag 25 november 2011

Hejdå hästar

Ikväll på scen, jag är lite trött och avtrubbad, men det blir ju alltid underbart. Det känns bara lite segt att jag inte har så mycket att ge. Jag ska ge allt jag har såklart, men just nu är det inte så himla mycket. Hoppas det inte märks. Hoppas alla älskar oss. Hoppas det blir sådär fint så man tänker tillbaka på det långt långt efteråt och ler lite.

Vi ses!

onsdag 16 november 2011

Eral, no fun. Unreal.

Begravning 1.
Första begravningen jag kommer ihåg är mormors. Då var jag så liten att jag inte var med. Mamma åkte upp till norrland själv. Pappa stannade hemma med mig och min syster. Kommer ihåg att jag var ute i skogen med förskolan och gick iväg själv. När fröken hittade mig började jag gråta och sa att mormor hade dött. Fröken frågade om jag brukade promenera i skogen med mormor och jag nickade. Men jag hade ju aldrig gått i skogen med mormor, så sen fick jag dåligt samvete. Mormor var bagare och bonde, tjock och kort och inte så hemskt gammal när hon dog. Jag har fått mitt ena namn av henne, och mina baknings-skills inbillar jag mig. När mamma kom hem fick vi lösgodis fast det inte var lördag.

Begravning 2.
Flera år senare blir morfar sjuk och somnar in på sjukhuset. Mamma hinner dit och säger hejdå. Vi får beskedet i en telefonkiosk vid sommarstugan, det är innan mobiltelefonerna. Min farbror och mina kusiner är på besök. Jag gråter i pappas armhåla. Vi åker upp. Jag vill inte se morfar när han är död men mamma plockar ängsblommor till honom och pussar honom. Någon i släkten är fotograf och fotar hela begravningen. Märklig del i fotoalbumet. Jag har ljusblå klänning med prästkragar. På begravningskaffet får jag och min syster fnissanfall och kan inte sluta skratta. Jag tänker att jag borde vara synligt ledsen, men alla tittar på oss med snälla ögon. Morfar var ganska gammal, drack kaffe på fat och hade sågat av sig tre fingrar på ena handen.

Begravning 3.
Några år senare. Vi får inte tag i farmor. Hon svarar inte i telefonen på flera dagar. Min farbror får åka till huset och gå in med extranyckeln. Han hittar henne på toaletten, där har hon dött av en hjärtattack. Ensam. Farmor var den bästa och finaste personen i världen. Sjöng och visslade vackert. Kunde massor om massor. Dyrkade oss barnbarn över allt annat och luktade fantastiskt gott. Jag duschade när pappa fick beskedet i telefon. Min syster skulle precis åka på klassresa till typ Cypern. Gråter och snyter mig i badlakanet. Begravningen är liten och Ack Värmeland Du Sköna spelas på orgeln. Saknar saknar saknar. Fortfarande.

Begravning 4.
Pappas lillebror får elakartad cancer. Jag är då gravt deprimerad och önskar dygnet runt att cancern ska gå över till mig. Det gör den inte. Han blir 40-år och allt är ofattbart. Lämnar, nej rycks bort från, små barn och stor kärlek. Stora kyrkan är full. På en krans står "Dyre prins, må änglaskaror sjunga dig till ro", vilket jag tycker är vackert. Ett tag efteråt blir det minneskonsert. Pappa spelar en låt på gitarr som han skrivit, för första gången offentligt. Innan han spelar sträcker han upp en klocka i luften. Finurligt säger han "nu undrar ni kanske varför jag gjorde så, det hade min bror fattat direkt; detta är ett uruppförande". Några andra spelar Across The Universe instrumentalt. Det skär av sorg i hela kroppen.

Begravning 5.
En kväll i min första lägenhet ringer telefonen och M's mamma säger att jag ska sätta mig. Sedan kommer jag ihåg fragment. Bitar av vad hon säger, att jag kräks och att A ringer efter folk som kan komma. Att några av de finaste kommer och att jag grämer mig över att jag inte tagit hand om henne bättre. Att jag inte hade fattat. Varför gjorde jag inte det? Sen blev det ju försent. På begravningen träffas vi alla utom hon. Efteråt går vi till vattnet där hon förmodligen fortfarande låg då. Det är T's födelsedag och M's mamma ger henne ett av M's halsband. Ett hjärta i guld. På mottagningen har de sagt att man får spela musik om man vill. M's syster sätter på The Dock Of The Bay. Jag har Lily, My One And Only i väskan men kan inte ställa mig. Kan inte röra mig och ångrar mig varje dag efter det. Sjunger låten i skogen på väg till jobbet. M var så underbart fin och jag önskar hon hade stannat.

Begravning 6.
P's fina farfar blir sjuk igen och repar sig inte den gången. Hade överlevt mot alla odds tidigare men nu gick det inte igen. En annan slags sorg att dela någon annans. P och hans bror spelar vackert på begravningen. Det är kallt och i norrland igen. Håller P's hand och andedräkten är vit. P's farfar var rolig och snäll och när han var ung hade han dragit ut alla sina tänder och skaffat tandprotes istället. För att slippa hålla på.

Begravning 7.
Imorgon. Och jag tänker att det blir vackert men att det nog aldrig kan vara riktigt vackert när någon inte får bli äldre än 27. Att det mer kommer kännas som nåt knasigt skådespel. För alla kommer ju vara där, utom han.

fredag 11 november 2011

oneoneoneoneoneoneoneone

I just detta fragment av evigheten, lever vi och tär varandra.
Psykofarmaka och alkohol.


Jag har lackat ur på hela manssläktet. Jag måste säga "gubbjävel" tyst säkert hundra gånger varje dag. Fan jävla äckliga as som ska bre ut sig, loska, slemhosta och pissa offentligt och bete sig som idioter. Ja för diplomatins skull så tänker jag "kärringjävel" då och då också, men inte alls lika ofta. Vad är ert problem, vilken jävla mansroll säger att ni ska vara ofräscha dreglande lobotomerade skåp? Skärp er, ni är så jävla trasiga.

fredag 28 oktober 2011

Dear dog, life aint kind

People getting born and dying.

Och om jag tyckte det var svårt att somna igår, och jobbigt och vakna idag så kan jag inte föreställa mig för det känns för er. Om jag tyckte det var fruktansvärt och vedervärdigt att behöva berätta för bara en person, hur klarar ni då att ringa samtal efter samtal. Och jag vet inte, stå upp. Ni är fantastiska och starka bortom ord.

onsdag 19 oktober 2011

Hell knows

Asså hur episkt bra är inte den här jävla låten?!
Asså, jag kissar typ ner mig, och är helt nipprig över att kanske kanske kommer det med nåt litet körande från mig med på nästa skiva. Asså. Bezt!



Och asså, ja jag är väl humörsbipolär eller nåt för idag känns det rätt ok igen. Men så har jag också snoozat, snusat och tagit ångestdämpande...

måndag 17 oktober 2011

better than i ever even knew

Det finns något som heter semester. Semester är mycket fint och bra. För både kropp och själ. Och det känns fantastiskt och som det ska vara så alltid, och som det borde vara alltid, men rätt som det är säger det pow och det är en vanlig måndag igen utan sand mellan tårna och havet i håret. Det är för kallt ute och för skönt under täcket, i armarna. Då blir jag melankolisk och känner mig som en vålnad och funderar på om det ska vara såhär. Vad ska man göra med sitt liv, vem är jag. Det vanliga ni vet. Det snurrar som världens största bikupa i huvudet och det går inte att känna någon slags pepp alls. Även om det finns en massa pepp. Och det är lite det som gör mig opeppad, att jag inte kan känna peppen ändå. Så blir jag nervös och ser recept och terapi flåsandes i hallen.

Fast egentligen är det väl bara en vanlig jävla måndagsjävel och klart det hade varit skönare att stanna i sängen. Klart det hade varit skönare att ha semester. Jävla lyxproblem och skärp dig, snyt dig och lyssna inte på den här låten mer, för den får dig bara att känna dig melankolisk och rädd för brustet hjärta.

fredag 23 september 2011

slutsatser

Tydligaste tecknet på att man är full:

Skratta högt till Vänner.

måndag 19 september 2011

nostalgijävel

Ja, allt som bara går att göra gör jag istället för det jag borde/måste/ska göra.
Tänk vad helvettes många såna här formulär en fyllde i på skunk-tiden. Ja, här kommer iallafall ett dagsaktuellt...

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Nej, jag kommer innan utsatt tid. Hatar komma försent.

HAR DU BRA KONDITION:
Ibland, just nu nej.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
I lördags på lissebärg

HUR KÄNNER DU DIG NU:

Stressad, ofokuserad och bortlängtandes.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart, även om jag blivit extremt mycket färggladare på senare år. Emo in utveckling…

BLIR DU BRA PÅ KORT:
Nej, men nuförtiden kan en ju radera de kort som blir fula. Jag gör det ganska ofta.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Igår när jag upptäckte tredje inbrottet i min källare på kort tid

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:

Ja, jag hade kroppskontakt med en mycket fin.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:

Vatten eller jos.

KAN DU LAGA MAT:
Att jag kan! Jag är extremt skillad faktiskt. Och lite sugen på att bjuda nån på trerätters.

ÄR DU NYTTIG:
I min existens? Absolut icke. I min kost? Ganska, jag äter ju inte lik i alla fall.

ÄR DU BLYG:
Jag har tveeggad personlighet, jag är superblyg i tex jobbsituationer. Annars är jag för det mesta ganska vulgär och in your face.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
åtta-isch

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Supär mario på Weeee!

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Katamari

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
1-15 st av nånting

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja, men det var längesen. Och på festival.

JAG SOVER:
I rund säng. Hahaha! Porno!

VAD SA DU SENAST?

”höhö, gött”

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?

Ja, Island In The Sun och Way out West

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
P eller J eller A eller H eller nån annan.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Självdisciplin i tablettform

HAR DU SNYGGA SKOR:
Varför skulle jag ha fula skor? Öh, fast ibland har jag fula skor.

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
”mmmmmmmmmmmmmmmmmmmm”

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Nej

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Nej

HAR DU KÖRKORT:
”I vaggan” som det så vackert hette på arbetsintervjun för typ två år sedan.

ÄR DU ENSAM NU:

Ja.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?

Bokmässa/fest, Steget, Repa, Kombinationsfest, eeeh, träna?

söndag 18 september 2011

shellsex

A: Du ser ut som Skalman
Jag (har regnponcho med ryggsäck under): Gör jag?
A: Mmm. Du förresten, har jag berättat om när jag drömde att jag hade sex med skalman?!
Jag: Hahaha! Nej!
A: Ja, det hade jag alltså, jag kände mig alldeles smutsig när jag vaknade!
Jag: Jaa, men hur var det då?
A: Eeeh, ja asså det är ju det. Det var så jävla najs...

torsdag 15 september 2011

Hold me

Alltså, älska uttrycket omslutande sex! Jag blir inte penetrerad. Jag omsluter.




Ikväll giggar vi loss som in i helvette i Götet. Det kommer bland annat handla om onani. Dansant sådan. Nervös och pepp! Iiiiiih!

onsdag 7 september 2011

Fck yr paper

Jag undrar om metrå eller nån annan tidning någon gång skrivit såhär i en musikartikel:

"Bandet har omfamnats av straightvärlden och skivan hyllas i senaste slitzt."

Och om nåt band eller artist någon gång svarat såhär:

" -En stor del av vår publik verkar finnas inom straightvärlden, vilket ju förstås känns jättekul."






Jävla värld

torsdag 25 augusti 2011

At this age?!

Först i natt under bläddring i nazimöbelkatalogen slog det mig att det heter insexnyckel, och inte insektsnyckel vilket jag trott since forevah. Haha! Kommer bli mycket lättare för mig att montera ihop och isär saker nu eftersom jag tidigare haft svårt att ta i detta vektyg pga min fobi.

Gött att bli överraskad ibland asså!

onsdag 24 augusti 2011

Stunder


Allt är stunder och vissa orkar jag inte bara med. Vissa vill jag aldrig ska ta slut.
Sorgen slog mig som en våg och jag kunde plötsligt inte simma. Det är inget konstigt eller farligt med sorgen. Men hur ska jag stå ut med den? I filmen Jim och piraterna Blom, som jag såg flitigt när jag var liten, var sorgen först en tung och grå sten i bröstet. Obehaglig och hämmande. Den plockade Hans Alfredsson ut med en tång och öppnade. Inne i stenen fanns en vacker svart diamant, den skulle tillbaka in i bröstet för att sparas, eftersom den inte bara är vacker utan också nödvändig. Kom med din flakmoppe och din tång Hasse. Skynda dig!


Annars går det just nu mycket energi åt att panika över att ett annat band heter som mitt band. Mitt band var långt före och allt det nya bandet hade behövt göra för att haja läget när de startade var att knappa lite på gåggle. Common sense liksom. Det har dom alltså inte gjort och nu bävar jag inför att det eventuellt ska bli jobbigt och dystert. Nejtack. Och upp till kamp.

onsdag 17 augusti 2011

Naki nagara aruku


Tillbaka till jobbet idag. Snurrig och ofokuserad.

Natten till igår bekräftades mina värsta farhågor, jag hade fått hårlöss! (när jag knappar in ordet hårlöss, börjar det domedagsregna, the world knows my pain) Eftersom jag har en väldig insektsfobi så skulle jag nästan hellre dö, eller äta kött eller nåt än att ha löss. Jag var jävligt nära att hugga av mig håret, varför inte hela huvet? Jag kan ändå inte leva med vetskapen att nåt lever på mig, av mig. Jag fick min första seriösa panikångestattack på väldigt länge och var tvungen att kräkas. Här blir det riktigt synd om mig; jag har nämligen fobi för att kräkas också.
Jag fick ringa och väcka några av mina allra bästa och finaste livlinor. Jag fick försöka blunda och tänka på annat, inget funkade. Jag hällde i desperation en flaska matolja över huvudet. Sen kom bästa H och räddade mig. Klappade mig på kind. Talade med lugna rösten. Kammade bort lössen. Hade i medel som dödade lössen. Hejdå lössen!

Två konstiga saker i samband med detta:
1. När jag googlade löss och olja fick jag upp en hel del matrecept på "flygande löss med purjolök". Ba IIIEEEEEEUUUUW!!!
2. Var i en affär och stack ner handen i en reaback med böcker, knep tag om en på måfå och vände upp den. Boken var en barnbok som hette "LÖSS!". Ba WHAT THE FUCKELIFUCK?!? Vad är oddsen på det?!
Den handlade om en kanin som fick löss, en annan kanin var kär i lus-kaninen och trots detta pussade henne, för att den tyckte det var värt det ändå. Ba NAAAAAW, boken om mig!


Idag mycket lyssna på denna låten. Mysteriet löst, tack P!!




Keep walking on, while crying




söndag 14 augusti 2011

Wowies 3


Lika bra att börja baklänges. Jag avslutade min festivalhelg med Mattias Alkberg. And it was saaaahweet! Som Jarvis Cocker redan informerat om några timmar tidigare så var det de vänsterhäntas dag igår. Och inte vilka jävla vänsterhäntingar som helsts dag, utan främst Mattias Alkbergs. Mattias Alkbergs jävla universum. Han har en stämma som något övernaturligt godhetsväsen gjutit av renaste klingande guld och diamant. Rysningarna. Hade han bara haft ett band som befunnit sig i samma universum hade jag övergivit mitt liv för att istället dygnet runt dyrka dyrka dyrka dem. Men nu är medmusikanterna istället tyvärr i ett stelt spela rätt-universum. Pascal var också dom sjukt jävla bra! Saknar ingenting förutom kanske alla låtar de inte spelade.

Innan detta dracks det minttu, dödsdansades till Pulp och världens charmigaste Jarvis. Jarvigaste jarvigast. Och att äntligen få höra This is hardcore live. Rysningarna igen! Säkert var säker, och Allt som är ditt är en låt som får mig att gråta varje gång.

Bästa gänget och bästa förfest hänget i sol. Jag gillade livet.

Idag är det söndagsångest till perfektion. Regn och Källis och skört sinne.

Oh, here comes the hardcore life...



lördag 13 augusti 2011

Wowies 2


Blå himmel, hångel, bra band (särskilt Jenny Wilson och Prince). Gladfylla, ledsenfylla, fot-ont, langos, puckon, snällon, gullon, finon, bäston. Jag hittade också 20 kronor på marken två minuter efter att jag uttalat "jag skulle vilja hitta lite pengar nu", jag skulle sagt "mycket pengar"!

Fail på mig själv att jag inte orkade iväg till Zola Jesus som enligt MR var utomjordiskt bra. Fan. Gräma sig.

Nu har jag sköljt ner en stark tablett med en samarin. Kokat ett ägg och borstat håret. Patti får sjunga lite för mig när jag piffar, sen blir det förfest och sen på't igen. Idag siktar jag förmodligen bara på Säkert, Pulp, Pascal och Mattias Alkberg. Oc så ska vi försöka ta reda på vad VIP innebär.


fredag 12 augusti 2011

Wowies 1


Gårdagens festivalande innebar frozen daquiry förfest. Oväntat besök från London. Härliga människor och mycket is senare gick några av oss till Trädgårn. Där bjöds dyr öl i plastmugg, trängsel och absurd toakö. Trädgårn har aldrig varit mitt favoritställe men nu var det najs. Finfin stämning. Kvällen inleddes av Masquer som var superfina. Grym synt/sång-person, något tråkigare gitarristpersonlighet, men vilken ENORMT snygg gitarr. Dreggel på en tjusig grön jaguar, ge mig liksom. Saknade också live-trummor, gillar elektroniskt och trummaskiner egentligen, men live så saknar jag det nästan alltid.
Nästa band jag såg var Radio Dept. som efter några låtar påpekade att dom för ett dygn sedan inte ens vetat om att de skulle stå där och spela. Har de någonsin vetat om att de stått framför en publik? Det var baskemig det tråkigaste jävla skitbandet jag sett i hela mitt liv. Inte ens livetrummor hade hjälpt denna tragiska stackare till orkester. Hatar band som ser uttråkade ut, som inte ger en något utöver ett "tack" mellan nån låt. Blir. Provocerad.. Kanske funkar om man spelar känslosamt och deppigt. Men dom har väl ändå nåt slags dansant alibi? Åk hem å lägg er å kolla dvd och utsätt mig aldrig för er igen, tack!
Bästast som fan var Warpaint. Extremdansade på balkongen för att värma upp. Sen stå stilla och njuta. Riktigt, riktigt, jävla bra.

Nu ska drinken ner, kläderna på och sen blir det rajraj!

fredag 5 augusti 2011

Vattnet

Igår var havet helt fantastiskt.
En veckas semester kvar. Way out west och byta replokal. Mer? Den som lever får se. Jag är inte den som är den.

fredag 29 juli 2011

Verkligheten är sjukare

Jag vaknar av gråt på grund av mardrömmar. Men verkligheten är värre. Alltid värre.
I verkligheten avrättas unga människor av en "ensam galning"/terrorist. I verkligheten skenar all media och pekar finger åt fel håll. I verkligheten finns det vissa som applåderar, vissa som tycker att det var på tiden. I verkligheten blir en massa folk nationalister över en natt och skyltar med norsk flagga för att visa stöd.
Jag tänker att en norsk flagga för att visa stöd till de drabbade av en nationalists terrordåd är lite som att visa stöd till Ship to Gaza med ett israeliskt banér. Och länge leve nationalstaten?

fredag 22 juli 2011

Carlos

Jag har så jävla många väskor fullpackade med fint. Inte en enda överflödig och jag ska ha med mig dom alltid.



tisdag 19 juli 2011

Watcha say

Det kliar myggbett. Jag är varm inombords efter en helg på finaste festivalen. Det var bara pure love rakt igenom. Typ. Små missöden som att sätta upp tält i en myrstack, slå av stortånageln och glömma tjocktröja och bra skor har jag nästan glömt.
Spelningen gick bra trots halsont och flyktbenägen baskagge. Resandet var bisarrt, på ditvägen finlandsfärja med egen hytt, coverband och styrdans och blinkande drinkar, och både dit och hem en miljard byten. Båt-buss-båt-buss-båt-buss-tåg-spårvagn = ungefär 17 timmar i rörelse.

Berlin, en TILL helt underbar resa. Jag känner mig, om jag ska uttrycka mig vedervärdigt religiöst, välsignad.

Verkar som jag är vip på wow, eller? Jag fattar nada, och vad innebär det förutom att kanske få gå på lite fräschare toa?

Nu lyssnar jag på gammal radio och är nervös för snart kommer min egen röst. Ååååh, håller tummarna för minimalt med skamsköljning!

Igår lade jag och H in gurka. Det var jättelätt och blev jättegott! Husligt och ruralt. Bra att jag inte äger en fejsbokstelefon för då hade jag tagit polaroidliknande bilder på förloppet och kanske bloggat om det.

Nu slipper alla kräkas.

torsdag 7 juli 2011

And I danced

Nu ska här åkas på turné/prao! Jag har luftig reseklädsel och svullen kropp. I handbagaget salt, sovmask och solglasögon. Jag tar inte ens med nån jävla jacka.

In the words of Hajdi Klump; auf wiedersehen!

torsdag 30 juni 2011

Måste göra ljud

En gång för ungefär exakt ett år sedan köpte jag och mina kära vänner dessa ryska bakelser, som såg ut som blombeprydda bajskorvar och åt på en lekplats mitt i natten. Vi befann oss i Berlin.


På bra människors kylar står det bra saker. Jag gillar bra människor. Jag är lyckligt lottad. Jag känner flera stycken.



Igår blev jag för övrigt vittne till hur en man (surprise!) jagade en annan MAN (surprise!) med en yxa i högsta hugg. Han vrålade spring din jävel. Och som dom sprang. Det var lite läskigt. Särskilt när yx-mannen slutade jaga och vände om och började hugga i saker i vredesmod ungefär tio meter från min port där jag stod och inte kom in för jag tog fel nyckel. Action! Det är sommar nu!

onsdag 29 juni 2011

You're in charge now, don't be scared

Ikväll ska jag lyssna på den finaste personens finaste låtar. Jag är mycket förväntansfull.




Wanting to talk but I'm silent, want to be calm but I'm violent.

måndag 27 juni 2011

Return to sender

Jag grämer mig lite över en sak. Jag har nämligen gått miste om att göra, vad jag tror skulle blivit, en ganska snäll grej.
För ett tag sedan, innan jag flyttade, rensade jag saker. Saker, saker och åter saker. Det tog aldrig slut av saker. En sakbomb i minuten briserade, det var ett aldrig sinande berg av saker. Jag hade svår ångest och besitter dessutom ganska svåra bag lady/hamster-tendenser.
Här kan en läsa om min ångest över att behöva slänga brev. Jag slängde till slut breven, det kändes skönt. Jag tog mig över tröskeln och kunde slänga det mesta. Men nu! Flera månader efteråt har det slagit mig att jag ju förihelvete inte alls skulle slängt breven! Jag skulle skickat dem till den som en gång skrivit. Fatta att få över hundra brev från sig själv som 10-17 åring! Jag hade blivit sjukt glad, och givetvis lite förskräckt. Liksom det som skrevs i breven hade ett annat språk än tex dagbok. Andra detaljer var viktigast. Brevpapperna från 90-talet säkert skitfina.

Sensmoralen i slutet av filmen (det är naturligtvis inte jag i filmen som skrivit brevet):
Ja, alltså. Släng inte dina brev! Skicka dom till avsändaren. Det hade jag velat göra. Jag vill vara så snäll och finurlig. Inte komma på det försent.

tisdag 21 juni 2011