torsdag 31 mars 2011

Allra käraste snuttefilt

Ibland vill jag gärna att det ska vara lite synd om mig. Vill gärna ha en förstående blick. Och en kram kanske. Som nu när jag är trött, så trött. Lite jobbångest, lite stress, lite hets, lite noja, lite kyligt. Men så kan jag ju tänka på vissa som strejkar för vettiga villkor på sin arbetsplats. Vissa som förlorat sin käresta alldeles för tidigt och för alltid. Vissa som blivit överfallna. Då känner jag mig genast fånig. Men jag vet väl nånstans att en inte ska jämföra. Det finns alltid någon det är mer synd om än mig. En konstig grej som är tragisk men mest tragiskt är kanske att jag vill att det är mig det ska vara mest synd om. Hej hej attention whore! Hej hej kära misär!
Genom alla tider har jag ändå haft svårt för att säga när det är svårt. . Hur fan ska då folk fatta när det är synd om mig tänker jag? Eller hur ska de kunna hjälpa mig att rycka upp mig från min patetiska självömkan? Jag vill gärna vara närmre. Öppnare. Vill gärna finnas och kännas på riktigt. Men jag kommer ihåg en gång när jag för en gångs skull sa till en vän hur det stod till just då, och som svarade bitskt "nu är det ju ingen tävling i vem som har det värst". Kanske satte det några små spår ändå. För allt sånt här skrämmer mig enormt. Ibland försöker jag, eller försöker låtsas. Ibland låtsas jag så bra att det känns bra på riktigt. Men svetten och darriga rösten avslöjar mig. Eller att jag blir helt kall och avstängd. Men nån gång kanske det blir ok... Övning ger färdighet.

Locket på hejdå.

Min allra käraste snuttefilt.

torsdag 24 mars 2011

Vajayjay

Kolla in det här som finaste M's lilla radioshow tipsade om idag. Jäkligt fint. Heja Danmark! Detta för mig osökt in på den goa lilla scenen i Lust och fägring stor där lill-jäntan klär av sig och ska förföra Johan Widerberg, där ligger hon kôt och rosig om kind och säger på fulskånska till Widerberg nåt i stil med "du behöver inte va orolig, det är så här en kvinna ser ut", icke visste väl tösabiten att han redan boinkat loss med superfagra Marika Lagerkrantz. Så kan det gå, men hon visste hur hon såg ut iallafall. Ingen jekla rakning eller vajazzle. Det var tider det.

onsdag 23 mars 2011

smile smile smile

Idag går tiden så outhärdligt långsamt. För jag längtar bort och härifrån och dessutom är kvällsjobb och årsmöten sällan det roligaste i världen.
Igår såg jag en sjukt vacker människa på spårvagnen. Jag var tvungen att fånstirra hela vägen tills jag skulle av. Helt puckat och stört dök tanken "hon kanske åtminstone är ful när hon ler" upp i huvudet. Som nån slags tröst. Eller? Är jag så jävla puckad?

Vackra Elizabeth Taylor har dött, och en hel del människor dör i krig. Meeeen på fel sida välfärden. Fel sida longituden. Fel sida. Inte värt så mycket. Här. Livet, människorna, världen. Värden.


Jag är väl rätt trött. Men rätt glad. Rätt färdig. Men har bara börjat.

måndag 21 mars 2011

Baby, jag är på gång!

Igår blev det SM-guld. Bandy är den enda sporten jag någonsin fastnat för. Undantaget min egen (korta) tenniskarriär då (och fotboll, pingis och konståkning). Jag tycker liksom att bandy är väldigt fint, det är en lagsport vilket ju alltid känns solidariskt och bra. Det är finess. Det är vinter och is. Det är hårt. Det är snabbt. Det är lite allmänt sett som töntigt. Det är sprit i termos. Me like.

Jag försöker öva mig på att inte sätta mig framför teven med en gång när jag kommer hem. Det går rätt bra. Nu blev det radio och matlagning i köket istället innan datorn sög fast mig. Jag och K har repat med bandet vi ska sjunga med på lördag. Jag tror det blir jäkligt gött alltså! Svänga mycket med håret. Svettas ganska mycket. Sjunga så snyggt det går. Sprit i termos.

Nu har maten svalnat till ätbar temperatur så nu ska här unnas och slafsas.

lördag 19 mars 2011

Everlasting light

Första veckan av heltid avklarad. Snart är det vår. Gruset har börjat sopas bort. Först en liten period av brunt och lukten av tinat hundbajs. Men sen, grönt är skönt och kvidevitt är fint!

Jag undrar om jag är onödigt blödig ibland. Allt som krävs för att ge mig ett vrålande sus i hjärta och mage och får mig att bita mig i tungan för att förhindra gråt är till exempel ett knytkalas med ungefär tio fina vänner och en öl. 130 bitar hemmagjord sushi, en kram och sällskap hem. I såna situationer vill jag ibland smälta in i tapeten för att bara få titta på.


En fin låt, bättre än originalet, och en fin video. Lite för reklamsnygg men det skiter jag i.

tisdag 8 mars 2011

fast...

...vem fan kan tycka synd om en sån människa som kan laga en sån här god jävla soppjävel?!

En stund senare...

...kokar soppa, tycker synd om mig själv.

PUSSY CUNT VULVA VAGINA VIVA VIVA VIVA!

8 mars
I loves it! Strålande sol, solen är ju självklart tjej! Fyllig och rund och go å sådär som tjejer är. Jag har fått massage på jobbet. Sen ska jag få en semla. Unna saj! För att "fira det feminina" som dom lite plumpt lagt fram det. Jag skulle kanske hellre äta en semla för att hylla kampen mot patriarkatet och sexismen. För att ära alla som aktivt kämpar för en bättre värld där en blir sedd för den människa en är och inte efter vad en har mellan benen och vem en ligger med. Jag har ändå insett att det är mest skonsamt för mig att välja mina fajter lite. Men idag är jag på gott humör. Jag är glad och är lite stingslig. Bra kombo inför en demo. Don't fucking tell me what to do. *POW*

Men allvarligt asså ba lägg av med sexismen änna. Tänk efter lite gubbe lille och tycker du att det är för svårt så kan du väl bara lägga dig å dö?

Åsså bjussar jag lite på dom här gottingarna. Kakan. Åh Kakan!

måndag 7 mars 2011

Sex månader. Hundratals år.

Nu är det ungefär sex månader sen vi tackade ja till alliansen i ytterligare fyra år. Alla planscher och plakat är borttagna, annars får man ju betala böter. Nu är det annan propaganda. Enda skillnaden är väl egentligen att det är andra ansikten. Allvarliga och glada. Förtroendeingivande och trygga. En och annan spjuver. Alla lovar saker. För sex månader sedan var det kanske välfärd eller sänkt skatt. Jobb eller prisjakt på bidragsfuskare. Ganska tunna ideologiska slagord. Ingen vågade annat. Inte av dom stora sex (nej kd räknas inte) på savannen iallfall. Lejon och bufflar höll samman och pratade egentligen i stort sett om samma saker. En och annan hyena kom och stal uppmärksamhet med att äta upp, och ligga med, allt och alla. Men ideologin, var väl ungefär som nu. Nu är det nästan modigare. Ansiktena lovar fortfarande. Men det finns pengar att tjäna på att vara nageln i ögat. Det obekväma är lukrativt. Rätt tandkräm, en resa till Cypern och billig hamburgare är den nya tidens ideologi. Och vem fan vann?