Ibland råkar jag knarka pluttinuttbloggar. Det är ett jevvla träsk. Inte shabby-chicbloggar, då kräks jag direkt, utan vintageflickornas bloggar. Dom kan jag vältra mig i. Gotta mig. Dom tar jättefina foton och är alltid jättesnygga. Sen är allt gulligt och ibland lite ledsamt och kryptiskt. Alla har Amelie från Montmartre som ideal och alla älskar macarons (som ju är jätteäckligt?!) och ungefär där får jag nog och måste surfa politiskt och punk ett tag. Duvblå och persika byts mot svart och rött. Rött är gött.
Ikväll ska vi spela som kvartett för första gången. Jag är ballefjongtrött och peppen jag haft de senaste dagarna är på semester idag. Så snart ska jag åka hem och göra vad jag kan för att med kläder och hårspray muntra upp mig. Men det blir inga pluttinuttkort även om jag också älskar den naiva och utvecklingsstörda jäveln Amelie.
tisdag 6 mars 2012
måndag 13 februari 2012
Ett två tre fyr, börja om
2011
Bakishänga efter nyårsfesten i två dygn.
Flytta till finaste lägenheten, en kall dag med snöslask och halka. Bjuda på korv med bröd. Bo in sig. Trivas ensam. Ha kalas.
Spela i bla Berlin och på Åland med mina två fantastiska orkestrar.
Mittbena.
Bästa konsertupplevelser: dansa med Jenny Wilson på Trädgårn. Alkberg på WOW och Lagerhuset. PJ Harvey i sthlm. Massa annat.
Åka på kompissemester till Sicilien med M. Bada i turkost hav. Dricka mycket vin.
Summa 2012: 1 005 784
Bakishänga efter nyårsfesten i två dygn.
Flytta till finaste lägenheten, en kall dag med snöslask och halka. Bjuda på korv med bröd. Bo in sig. Trivas ensam. Ha kalas.
Spela i bla Berlin och på Åland med mina två fantastiska orkestrar.
Mittbena.
Bästa konsertupplevelser: dansa med Jenny Wilson på Trädgårn. Alkberg på WOW och Lagerhuset. PJ Harvey i sthlm. Massa annat.
Åka på kompissemester till Sicilien med M. Bada i turkost hav. Dricka mycket vin.
Förlora fina H i dum olycka.
Nya och gamla bekantskaper.
Ny musik. Gammalt guld.
Jobbglädje/jobbångest
Skratt, gråt, hat.
Avsluta med maskerad.
2012
Kommer färga håret ca 8 ggr. Ha ångest ca 600 ggr. Repa ca 150 ggr. Knulla 4000 ggr. Äta 1000000 ggr. Bada i havet 35 ggr. Gråta 203 ggr. Slåss 1 ggr. Fejsbokuppdatera 556 ggr. Köpa 11 nya månadskort hos värsttragik. Se 78 filmer. Skriva 10 låtar. Släppa 2 skivor. Skriva 6 autografer. Göra bort mig 85 ggr. Tappa bort 4 viktiga föremål. Gå ner 13 cm. Åka utomlands 3 gånger. Investera i 7 nya klänningar. Läsa 9 böcker. Kramas i snitt minst 3 ggr/dag.
Summa 2012: 1 005 784
tisdag 24 januari 2012
lite trött bara
Så trött på gummor och gubbar
Så trött på gator och pubar
Så trött på gud och kommers
Så trött på rödvin och bärs
Så trött på egon och martyrer
Så trött på mirakel och blessyrer
Så trött på fega och smarta
Så trött på att vänta och att starta
Så trött på fitta och kuk
Så trött på fetma över buk
Så trött på regler och ramar
Så trött på normer och lagar
Så trött på tätort och teknik
Så trött på skog och tragik
Så trött på sött och salt
Så trött på inget och allt
Så trött på gator och pubar
Så trött på gud och kommers
Så trött på rödvin och bärs
Så trött på egon och martyrer
Så trött på mirakel och blessyrer
Så trött på fega och smarta
Så trött på att vänta och att starta
Så trött på fitta och kuk
Så trött på fetma över buk
Så trött på regler och ramar
Så trött på normer och lagar
Så trött på tätort och teknik
Så trött på skog och tragik
Så trött på sött och salt
Så trött på inget och allt
fredag 30 december 2011
2112
Det blir inte nästa år, men förhoppningsvis tidigare än om hundra. Att specianismen ses som nåt sjukt. När folk kan se tillbaka på nu och ba "fy faan vad sjukt det var alltså, jag åt liksom mördade varelser varje dag!" "jag tyckte liksom det var ok att äta dött bara det stod eko på paketet". Det kommer finnas skräckmuseum med samlad kuriosa från köttåldern. Skyltar som informerar om "revben 49.90:- kg". Pamfletter om sjysst djurhållning och human slakt. Pälsjackor. Korvkonserver. (Det kommer givetvis tyvärr också finnas svartkebaberior i hemliga rum, där stekoset efter stackars små ligger tjockt och väggarna är glatta av stekos)
Dessutom kommer sexismen ses på med samma ögon som man ser på rasbiologi idag.
Den som lever får se.
Gott nytt år
Dessutom kommer sexismen ses på med samma ögon som man ser på rasbiologi idag.
Den som lever får se.
Gott nytt år
måndag 19 december 2011
When I feel blue in the night
Hittade två nedskrivna drömmar från natten till 12/2 2009 i ett block.
Dröm 1:
"Jag och några kompisar är på en campingplats. Litet blåvitt kupoltält. Bredvid campar världens störigaste familj i vräkig asny husbil. Dom är typ åtta stycken blandade åldrar. Familjeöverhuvudena är typiska ignoranta vit medelklass köttätare, 35-40 år. Dom bestämmer sig för att leka en frågesportslek. Med VARSIN MEGAFON! Vi försöker softa och ber dom vara tystare. Nej nej. Jag tar en megafon och går in i deras förtält och hotar att polisanmäla dem om de inte slutar. De är hånfulla och säger typ fan vilken 30-årskris du har lilla gumman. Varpå jag svarar skrikande i megafon "JA MEN JAG HAR JU IALLAFALL INTE EN INTELLEKTUELL KRIS!". Dom skrattar och går. "
Dröm 2:
"Offentlig toalett, typ camping fast inte samma som förut. Som ett stort rum utan tak. Toaletter på upphöjningar utefter väggarna. Inga dörrar. Nakna äldre kvinnor med solbränd läderhud gör sina behov. Grejen är att alla bajsar på kanten av toastolen. "Man måste göra så och låta avföringen soltorka" säger någon. Jag vill inte sätta mig på vått bajs och hittar bara stolar där det inte soltorkat fördigt. Stolarna blir högre och högre av packat bajs. VAFAN BETYDER DETTA!?"
I övrigt vill jag på detta tema tillägga att jag tycker mycket om denna låten och att texten är vacker och pervers på samma gång. Precis som drömmar ju ofta också är.
Dröm 1:
"Jag och några kompisar är på en campingplats. Litet blåvitt kupoltält. Bredvid campar världens störigaste familj i vräkig asny husbil. Dom är typ åtta stycken blandade åldrar. Familjeöverhuvudena är typiska ignoranta vit medelklass köttätare, 35-40 år. Dom bestämmer sig för att leka en frågesportslek. Med VARSIN MEGAFON! Vi försöker softa och ber dom vara tystare. Nej nej. Jag tar en megafon och går in i deras förtält och hotar att polisanmäla dem om de inte slutar. De är hånfulla och säger typ fan vilken 30-årskris du har lilla gumman. Varpå jag svarar skrikande i megafon "JA MEN JAG HAR JU IALLAFALL INTE EN INTELLEKTUELL KRIS!". Dom skrattar och går. "
Dröm 2:
"Offentlig toalett, typ camping fast inte samma som förut. Som ett stort rum utan tak. Toaletter på upphöjningar utefter väggarna. Inga dörrar. Nakna äldre kvinnor med solbränd läderhud gör sina behov. Grejen är att alla bajsar på kanten av toastolen. "Man måste göra så och låta avföringen soltorka" säger någon. Jag vill inte sätta mig på vått bajs och hittar bara stolar där det inte soltorkat fördigt. Stolarna blir högre och högre av packat bajs. VAFAN BETYDER DETTA!?"
I övrigt vill jag på detta tema tillägga att jag tycker mycket om denna låten och att texten är vacker och pervers på samma gång. Precis som drömmar ju ofta också är.
fredag 25 november 2011
Hejdå hästar
Ikväll på scen, jag är lite trött och avtrubbad, men det blir ju alltid underbart. Det känns bara lite segt att jag inte har så mycket att ge. Jag ska ge allt jag har såklart, men just nu är det inte så himla mycket. Hoppas det inte märks. Hoppas alla älskar oss. Hoppas det blir sådär fint så man tänker tillbaka på det långt långt efteråt och ler lite.
Vi ses!
Vi ses!
onsdag 16 november 2011
Eral, no fun. Unreal.
Begravning 1.
Första begravningen jag kommer ihåg är mormors. Då var jag så liten att jag inte var med. Mamma åkte upp till norrland själv. Pappa stannade hemma med mig och min syster. Kommer ihåg att jag var ute i skogen med förskolan och gick iväg själv. När fröken hittade mig började jag gråta och sa att mormor hade dött. Fröken frågade om jag brukade promenera i skogen med mormor och jag nickade. Men jag hade ju aldrig gått i skogen med mormor, så sen fick jag dåligt samvete. Mormor var bagare och bonde, tjock och kort och inte så hemskt gammal när hon dog. Jag har fått mitt ena namn av henne, och mina baknings-skills inbillar jag mig. När mamma kom hem fick vi lösgodis fast det inte var lördag.
Begravning 2.
Flera år senare blir morfar sjuk och somnar in på sjukhuset. Mamma hinner dit och säger hejdå. Vi får beskedet i en telefonkiosk vid sommarstugan, det är innan mobiltelefonerna. Min farbror och mina kusiner är på besök. Jag gråter i pappas armhåla. Vi åker upp. Jag vill inte se morfar när han är död men mamma plockar ängsblommor till honom och pussar honom. Någon i släkten är fotograf och fotar hela begravningen. Märklig del i fotoalbumet. Jag har ljusblå klänning med prästkragar. På begravningskaffet får jag och min syster fnissanfall och kan inte sluta skratta. Jag tänker att jag borde vara synligt ledsen, men alla tittar på oss med snälla ögon. Morfar var ganska gammal, drack kaffe på fat och hade sågat av sig tre fingrar på ena handen.
Begravning 3.
Några år senare. Vi får inte tag i farmor. Hon svarar inte i telefonen på flera dagar. Min farbror får åka till huset och gå in med extranyckeln. Han hittar henne på toaletten, där har hon dött av en hjärtattack. Ensam. Farmor var den bästa och finaste personen i världen. Sjöng och visslade vackert. Kunde massor om massor. Dyrkade oss barnbarn över allt annat och luktade fantastiskt gott. Jag duschade när pappa fick beskedet i telefon. Min syster skulle precis åka på klassresa till typ Cypern. Gråter och snyter mig i badlakanet. Begravningen är liten och Ack Värmeland Du Sköna spelas på orgeln. Saknar saknar saknar. Fortfarande.
Begravning 4.
Pappas lillebror får elakartad cancer. Jag är då gravt deprimerad och önskar dygnet runt att cancern ska gå över till mig. Det gör den inte. Han blir 40-år och allt är ofattbart. Lämnar, nej rycks bort från, små barn och stor kärlek. Stora kyrkan är full. På en krans står "Dyre prins, må änglaskaror sjunga dig till ro", vilket jag tycker är vackert. Ett tag efteråt blir det minneskonsert. Pappa spelar en låt på gitarr som han skrivit, för första gången offentligt. Innan han spelar sträcker han upp en klocka i luften. Finurligt säger han "nu undrar ni kanske varför jag gjorde så, det hade min bror fattat direkt; detta är ett uruppförande". Några andra spelar Across The Universe instrumentalt. Det skär av sorg i hela kroppen.
Begravning 5.
En kväll i min första lägenhet ringer telefonen och M's mamma säger att jag ska sätta mig. Sedan kommer jag ihåg fragment. Bitar av vad hon säger, att jag kräks och att A ringer efter folk som kan komma. Att några av de finaste kommer och att jag grämer mig över att jag inte tagit hand om henne bättre. Att jag inte hade fattat. Varför gjorde jag inte det? Sen blev det ju försent. På begravningen träffas vi alla utom hon. Efteråt går vi till vattnet där hon förmodligen fortfarande låg då. Det är T's födelsedag och M's mamma ger henne ett av M's halsband. Ett hjärta i guld. På mottagningen har de sagt att man får spela musik om man vill. M's syster sätter på The Dock Of The Bay. Jag har Lily, My One And Only i väskan men kan inte ställa mig. Kan inte röra mig och ångrar mig varje dag efter det. Sjunger låten i skogen på väg till jobbet. M var så underbart fin och jag önskar hon hade stannat.
Begravning 6.
P's fina farfar blir sjuk igen och repar sig inte den gången. Hade överlevt mot alla odds tidigare men nu gick det inte igen. En annan slags sorg att dela någon annans. P och hans bror spelar vackert på begravningen. Det är kallt och i norrland igen. Håller P's hand och andedräkten är vit. P's farfar var rolig och snäll och när han var ung hade han dragit ut alla sina tänder och skaffat tandprotes istället. För att slippa hålla på.
Begravning 7.
Imorgon. Och jag tänker att det blir vackert men att det nog aldrig kan vara riktigt vackert när någon inte får bli äldre än 27. Att det mer kommer kännas som nåt knasigt skådespel. För alla kommer ju vara där, utom han.
Första begravningen jag kommer ihåg är mormors. Då var jag så liten att jag inte var med. Mamma åkte upp till norrland själv. Pappa stannade hemma med mig och min syster. Kommer ihåg att jag var ute i skogen med förskolan och gick iväg själv. När fröken hittade mig började jag gråta och sa att mormor hade dött. Fröken frågade om jag brukade promenera i skogen med mormor och jag nickade. Men jag hade ju aldrig gått i skogen med mormor, så sen fick jag dåligt samvete. Mormor var bagare och bonde, tjock och kort och inte så hemskt gammal när hon dog. Jag har fått mitt ena namn av henne, och mina baknings-skills inbillar jag mig. När mamma kom hem fick vi lösgodis fast det inte var lördag.
Begravning 2.
Flera år senare blir morfar sjuk och somnar in på sjukhuset. Mamma hinner dit och säger hejdå. Vi får beskedet i en telefonkiosk vid sommarstugan, det är innan mobiltelefonerna. Min farbror och mina kusiner är på besök. Jag gråter i pappas armhåla. Vi åker upp. Jag vill inte se morfar när han är död men mamma plockar ängsblommor till honom och pussar honom. Någon i släkten är fotograf och fotar hela begravningen. Märklig del i fotoalbumet. Jag har ljusblå klänning med prästkragar. På begravningskaffet får jag och min syster fnissanfall och kan inte sluta skratta. Jag tänker att jag borde vara synligt ledsen, men alla tittar på oss med snälla ögon. Morfar var ganska gammal, drack kaffe på fat och hade sågat av sig tre fingrar på ena handen.
Begravning 3.
Några år senare. Vi får inte tag i farmor. Hon svarar inte i telefonen på flera dagar. Min farbror får åka till huset och gå in med extranyckeln. Han hittar henne på toaletten, där har hon dött av en hjärtattack. Ensam. Farmor var den bästa och finaste personen i världen. Sjöng och visslade vackert. Kunde massor om massor. Dyrkade oss barnbarn över allt annat och luktade fantastiskt gott. Jag duschade när pappa fick beskedet i telefon. Min syster skulle precis åka på klassresa till typ Cypern. Gråter och snyter mig i badlakanet. Begravningen är liten och Ack Värmeland Du Sköna spelas på orgeln. Saknar saknar saknar. Fortfarande.
Begravning 4.
Pappas lillebror får elakartad cancer. Jag är då gravt deprimerad och önskar dygnet runt att cancern ska gå över till mig. Det gör den inte. Han blir 40-år och allt är ofattbart. Lämnar, nej rycks bort från, små barn och stor kärlek. Stora kyrkan är full. På en krans står "Dyre prins, må änglaskaror sjunga dig till ro", vilket jag tycker är vackert. Ett tag efteråt blir det minneskonsert. Pappa spelar en låt på gitarr som han skrivit, för första gången offentligt. Innan han spelar sträcker han upp en klocka i luften. Finurligt säger han "nu undrar ni kanske varför jag gjorde så, det hade min bror fattat direkt; detta är ett uruppförande". Några andra spelar Across The Universe instrumentalt. Det skär av sorg i hela kroppen.
Begravning 5.
En kväll i min första lägenhet ringer telefonen och M's mamma säger att jag ska sätta mig. Sedan kommer jag ihåg fragment. Bitar av vad hon säger, att jag kräks och att A ringer efter folk som kan komma. Att några av de finaste kommer och att jag grämer mig över att jag inte tagit hand om henne bättre. Att jag inte hade fattat. Varför gjorde jag inte det? Sen blev det ju försent. På begravningen träffas vi alla utom hon. Efteråt går vi till vattnet där hon förmodligen fortfarande låg då. Det är T's födelsedag och M's mamma ger henne ett av M's halsband. Ett hjärta i guld. På mottagningen har de sagt att man får spela musik om man vill. M's syster sätter på The Dock Of The Bay. Jag har Lily, My One And Only i väskan men kan inte ställa mig. Kan inte röra mig och ångrar mig varje dag efter det. Sjunger låten i skogen på väg till jobbet. M var så underbart fin och jag önskar hon hade stannat.
Begravning 6.
P's fina farfar blir sjuk igen och repar sig inte den gången. Hade överlevt mot alla odds tidigare men nu gick det inte igen. En annan slags sorg att dela någon annans. P och hans bror spelar vackert på begravningen. Det är kallt och i norrland igen. Håller P's hand och andedräkten är vit. P's farfar var rolig och snäll och när han var ung hade han dragit ut alla sina tänder och skaffat tandprotes istället. För att slippa hålla på.
Begravning 7.
Imorgon. Och jag tänker att det blir vackert men att det nog aldrig kan vara riktigt vackert när någon inte får bli äldre än 27. Att det mer kommer kännas som nåt knasigt skådespel. För alla kommer ju vara där, utom han.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
