Oh make me over

Vad är grejen med att USAT envisas med att göra remakes på filmer dom tycker är bra? Är det kul liksom att vara amerikansk acress/director/whatever och bli tillfrågad "hey, här har vi en film som har gjort great success in a country who isn't USOFA som vi tänkte GÖRA OM. Du ska alltså göra nåt som någon annan redan har gjort. Typ exakt samma. Fast lite... eh bättre eller nåt. Sen äter vi hamburgare." Känner man sig cool och duktig då? Uppskattad? "Åå thääänk you I would LÖÖÖVE to!" Tänk om dom skulle börja göra samma sak med skivor. Eller tavlor. "Kan du måla en amerikansk version av den här europeiska piece-of-crap-tavlan ärugullig?!" "Kan du göra den här skivan fast på the amääärican wäy?!" THE AMERICAN WAY OR THE HIGHWAY MADDAFAKKA! Kan dom inte bara dubba eller texta som oss alla andra idioter?

... eller är det helt enkelt så att ALLA utländska, nej jag menar alla icke-amerikanska, filmer är belamrade med så sjuuuukt dåliga skådespelare (kan visserligen ligga nåt i det, just i svenska filmer), scenografer, kostymörer, fotografer och regissörer etc. att det bara inte GÅR annars? För att nordamerikanarna är så extremt bortskämda med god kvalité? För att bara det bästa är gott nog? Because they're worth it? Because they're lovin' it?

Please explain for EnDumEn.

It's me, Patsy Cline!

Under dagen taffliga försök att lägga saker i en väska. Tänka "äh, jag får väl köpa där". En halv tetra Varm & Kall och några öl på kvarterskrogen med massa finaste. Finaste Yx från Glasgow, längesen. Fejka sportintresse för stammisarna som vill ge en ryggdunk när det blir mål. Någon slags match på is. Någon vann. Metaforer från floran och en pakt. Mer öl.
Kvarteret har allt som en idiot behöver. Idioten behöver kvarteret. Idioten behöver en kvarting. Idioten flyger i luften och sen blir allt svart.