En annan värld, är det möjligt?

Tio år nu sedan enligt mig den bästa och den värsta helgen nånsin. Bästa på det sättet att det var så enormt och vackert med alla som gjorde motstånd. Kommer ihåg häcklingen av de som valde bort Göteborg till förmån för Hultsfred och typ Weezer. Kommer ihåg glädje, dans och bra konserter. Bra stämning. Fint och bra. Värsta på det sättet att det helt öppet begicks så jävla många kränkningar och brott mot demokratin. Att det planterades en polis-skräck hos typ en hel generation. Att bli mordhotad. Att springa och bli jagad utan att ha gjort nåt annat än att vilja peka finger åt globaliseringen och kapitalismen. Skarpa skott. Rättshaveri. Värsta på det sättet att polisen fick rosor som tack.

Tittar på klipp på youtjoub och ser en massa hemskheter. Främst i kommentarerna.

Tio år. Jag är också tio år äldre, tio gånger dummare. Tio gånger starkare och nu vill jag att vi försöker igen, tio gånger större.

Borgarna i bilarna, bilarna i brand...

Det finns saker att vara glad för:
Få fast anställning.
Spela musik med fina människor.
Äntligen en cykel.
Sex veckors semester.
Röda, svarta, rödsvarta fanor i vinden och solen i söndags.
Patti Smith får polarpris.
Musiken.
Och ja, regnet, den varma huden vid min hud, flamset, tramset och allvaret.

Inget som första maj gör mig så lycklig. Minglet innan avmarsch. Hur många fina människor i ens närmsta krets som är där. Så många fina.



Shalalalaalallalaaaaaa vi äro tusendeeeeen!

Sex månader. Hundratals år.

Nu är det ungefär sex månader sen vi tackade ja till alliansen i ytterligare fyra år. Alla planscher och plakat är borttagna, annars får man ju betala böter. Nu är det annan propaganda. Enda skillnaden är väl egentligen att det är andra ansikten. Allvarliga och glada. Förtroendeingivande och trygga. En och annan spjuver. Alla lovar saker. För sex månader sedan var det kanske välfärd eller sänkt skatt. Jobb eller prisjakt på bidragsfuskare. Ganska tunna ideologiska slagord. Ingen vågade annat. Inte av dom stora sex (nej kd räknas inte) på savannen iallfall. Lejon och bufflar höll samman och pratade egentligen i stort sett om samma saker. En och annan hyena kom och stal uppmärksamhet med att äta upp, och ligga med, allt och alla. Men ideologin, var väl ungefär som nu. Nu är det nästan modigare. Ansiktena lovar fortfarande. Men det finns pengar att tjäna på att vara nageln i ögat. Det obekväma är lukrativt. Rätt tandkräm, en resa till Cypern och billig hamburgare är den nya tidens ideologi. Och vem fan vann?

Nous sommes le pouvoir

Ja, jag är av åsikten av att man, med våld om så behövs, ska omfördela alla tillgångar.

Frågor på det?

I Hate The Capitalist System

Jag - Kan vi inte bara skita i det här med kapitalismen, så kunde alla ha det bra hela tiden?!

Dom - Nej, det skulle ju inte vara rättvist!


Odla ditt klasshat:
Barbara Dane - I Hate The Capitalist System
The Dils - Class War
M.I.A -Born Free
Radiohead - 2+2=5
Pretty Girls Make Graves - Modern Day Emma Goldman

Sorg eller seger

För fyra år sedan satt vi i Js soffa och hatade och grät. Hur kunde det bli såhär. Kommer aldrig glömma att Js mamma, som är sjukpensionär och vad jag vet den coolaste mamman ever, ringer upp och gråter för att hon vet vilka försämringar det kommer innebära för henne. Detta medan pojkarna med backslick och flickorna med pärlörhängen skålar i champagne och firar segern för "ökad frihet" eller "individens ansvar" eller "mer pengar i plånboken" eller "konkurrens ökar kvalitén". Allt är lögn och egoism. Att man kan bortse från de faktum att den borgerliga alliansen under fyra år pissat (och då snackar jag inte ömsesidigt sexuellt njutningskissande) på de allra svagaste, ljugit oss i ansiktet och visat allmänt människoförakt förstår jag inte. Jag kommer aldrig förstå. Och borde inte framförallt KD tycka att det är fult att ljuga, går inte det emot hela deras jävla gyllene regel liksom?
Men medan ni ristar in hakkors i era egna pannor och dollartecken på era bringor. Gnuggar händerna över välfärden som står i lågor, så dödar ni oss. Medan ni klappar varandra på axeln så dör vi.

Men aldrig utan kamp

VARG! VARG! VARG!

Förra veckans miniturné var så himla mysig. Vi pruttade runt i en blå tvåförti och fnissade typ nästan från början, typ från när M på frågan "hur går det att köra?" svarade "Jo bra! Jag låtsas att jag är i amerika!". På KGB fick vi borstj och öl, lite nya fans och dessutom råkade jag stirra på en snubbe så han ramlade baklänges ner för trappan. Han överlevde, "tyvärr" haha! Hos H och PA fick jag sova i världens skönaste jävla soffa igen, gosa med Bobby-cat och äta världens godaste jävla veganfrukost. They do know how to spoil me! Sen bar det vidare av till Jönköping där det var så rart och sött och illrött så jag blev rörd. Igen. Protestspelning mot vidriga rivningsfasoner och små punkare som dansade loss till vår musik. Rundvandring i världens finaste ideella kulturhus. Handla i socialistiska bokhandeln. Krama punkarna. Köpa chokladboll. Åka hem. Läsa högt om gentrifiering i bilen. Mer. Mer. Mer!

Igår cyklade jag från ön till mitt tillfälliga hem. Vinden i håret, solen i ögonen, svetten i skrevet osv. Halvvägs hittade jag en tant som spelade orgel och sjöng opera så att hjärtat sprack och ett gäng uppställda och finklädda sjömän. Dom skulle hedra sjömän. Döda sjömän och levande sjömän. Lite blommor, solsken och en operatant. Skepp åhoj!
Nu övar jag på att vara ensam. Ensam med katten. Ensam med maten. Eller nä, inte ensam. Bara på egen hand. Öh. Jag är så jävla töntig!

Idag hämtade jag upp alla valsedlar och blev så pepp i den fina husvagnen. Valkampanj, hurra! DNs rapport var glädjande också. Kom igen nu då för bövelen, våga vara feminist på valdagen! Det går! Vi gör det!

För pung och fostervattenland

Kom igen nu då! Nu är det game on! Nu slänger vi borgarna åt helvete! Valspurt! Ut med dom! In med nåt bättre! In med nåt mindre dåligt! KD och Centern under 4%! Folkpartiet lägger ner. Resten dör! F! + V får egen majoritet! Allt åt alla! Pussar och kramar! HALLEFUCKINGLUJAH!



åh hjälp vad trött jag är men glad.

Drastic fantastic

Jag älskar det drastiska. Jag älskar en hundratusenkronorsbrasa. Jag älskar att Arvikafestivalen säger nåt så "drastiskt" att de aktivt ska sikta på 50-50 till nästa år. Och jag hatar att en massa folk gnäller över kvotering (av kvinnor) men blundar för att det hela tiden och överallt sker kvotering. Av män. För män. Män bokar män, män anställer män, män älskar män (men inte män som älskar män)
Kvotering schmotering. Mer drastiskt. Heja heja friskt humör. Elda hela jävla bruttonationalprodukten. Let's blow everything up and start over! Kom igen!

Varför har vi inte kommit längre?

Det går ju alldeles för långsamt. Vi lever i en låtsasdemokrati som tycker att bara för att vi är medvetna om problemen så är det ok att ta det lilla lugna. Halva befolkningen (minst) har inte samma rättigheter som andra halvan. Inte samma förutsättningar eller möjligheter. Hur många jävla projekt och temadagar varenda jävel än deltar i så räcker det ju inte. Som T sa "kan vi inte bara sluta med alla jämställdhetsprojekt och börja arbeta jämställt?!" Önskar att det vore så lätt. Jag vill gärna ha revolution, men det sitter ju en massa feta gubbrövar i vägen! Och att verksamheten man själv jobbar i är stört snedfördelande. 10%-90% ungefär, demokratiskt? Knappast.

Det räcker att bara titta på till exempel musiktidningshyllan på pressyltebyrån och där mötas av 100% manliga nyllen. Ja, har vi verkligen inte kommit längre?