Shabby times

Igår grottade jag, K och P ner oss i ”shabby chic”-bloggar. Eller bara shabby, som man säger i kretsen. Efter att ha slafsat runt i sin egen skit en hel dag behövdes annan skit. Och holyfuckingshit, vilken uppsjö av pluttinuttiga inredning-i-vitt-klä-barnen-i-matchande-samuel-fröler-tröjor-arrangera-vackra-stilleben-runtom-i-huset-hänga-upp-små-patinerade-skyltar-med-text-som-carpe-diem-eller-morgonljus-på-bloggar det finns! Helt. Jävla. Sjukt. Även fast vi satt i flera timmar så var det tydligt att vi bara snuddade vid att skrapa på den allra yttersta toppen. Vi vred oss av både skratt, hån och obehag. Undrar hur mycket vitbets och zinkkannor med rosetter man kan hantera. Undrar hur deras barns hem kommer att se ut. Undrar hur deras barns diagnos kommer se ut.

Och tradera sen, en till ocean av shabby-hysteri att ösa ur.
Såååå himla gulligt? Sååå himla inte värt 99 spänn! Åh, dumheterna, kan någon badda min panna med nåt svalt innan jag kreverar alldeles?!

(but I turned out ok, didn't I?!)

De va roligt

.
Som sagt jag gillar papper och sånt. Sjunde oktober 1991:



Sitter och längtar efter att gräva ner mig i Daria-avsnitt, åh Daria! Magen har varit lugn hela helgen men blev precis måndagsilsk. Fittsverige, kuken.



Ps. Ser ni likheterna mellan personerna på den övre och den undre bilden?!

Bossanova

Ibland får jag ett rus av mitt jobb. Ibland håller jag i rockskola, ibland rustar jag replokaler eller ordnar spelningar och läger. Vilket är awesome! Men mycket sitter jag på ett kontor, bläddrar ganska mycket i pärmar, geggar i exsäll, mailar, faxar, telefonerar, fakturerar, rapporterar osv. Och, det är ju så jäävla gött alltså! När jag var liten såg min lista över favoritlekar (över lekar som inte var säsongsbundna alltså, då hade ju bada och skidor/pulka vunnit) ändå ut såhär:

1. Kontor
2. Postkontor
3. Skola



Skulle inte banga.

Vi föds och vi dör

Men ibland är det lite för kort tid emellan.

Do not squander time that is the stuff that life is made of

Magkatarr, lite jobb-goof (att ha ansvar för tusentals pengars gör mig nervös), dräller lite på kontoret i väntan på bussen. Imorgon trotsar vi våra kroppar och hälsor och allt och genomför releasen som tänkt. Kom förihelvete.

Konstateranden i tiden, jag gillar:
Snö
VHS
Nicki Minaj
Att ha koll och kontroll och veta bäst


Nu ska jag seizure the day. Dropkicka min egen brist på självdisciplin rakt i ansiktet och vråla DU KAN INTE STOPPA MIG! Magkatamaranen skäms lite bakom gardinen men hånler inombords. Under mina fötter har jag satt tejp. Men den har samlat damm och greppet är inte vad det en gång var.

Marmelad

Bara vara och hatet.
Alltså, egentligen bara är man ju hela tiden. Annars skulle man ju inte finnas. Men det är det där proppmätta uttrycket "bara vaaaara" jag har svårt för. Folk som ska unna sig att koppla bort karriären en stund. Bara vara. Klimatförändringarna. Bara vara. Sina deprimerade barn. Bara vara. Sina radhus i behov av renovering. Bara vara. Ligga i en hängmatta. Bara vara. På sommarstället såklart. Bara vara. Eller i båten. Bara vara. Låta solens strålar slicka ansiktet. Bara vara. Låta livets stora frågor komma och gå. Bara vara. Låta tiden gå utan att bli stressad. Bara vara. Kanske passa på att riktigt njuta av en bit mörk choklad och ett glas vin. Bara vara.
Det kan man väl få göra, det låter väl skönt. Jojo. Men det är ju ÄCKLIGT också! Folk som aktivt måste koppla bort sin vardag för att njuta av livet har det antingen jävligt jobbigt eller lever ett borgerligt jävla låtsasliv med privilegier som är äckliga. Jag tror knappast den förstnämnda kategorin utbrister att de ska unna sig att "bara vara", jag tror dom kanske unnar sig att säga "kapitalist, nu ska du dö"


Och marmeladen då? Jo, inatt drömde jag att jag befann mig vid en sjö. Sjön var omgiven av en fluffig skog. Men allt var dött. Det fanns ingen vind. Inga krusningar på vattenytan eller sus i träden. Vattnet var klart och genomskinligt. Ingen växtlighet på sjöbottnen. Inga fiskar. Inga fåglar i luften och inga kryp på marken. Sanden var varm, ljusgrå och mjuk. I sanden hade jag sex med två kvinnor och två män. Samtliga indränkta i jordgubbssylt. Oh. My.

The collectors guide

Rensa rensa rensa, jag försöker rensa lägenheten. Skoningslöst. Jag är ju en samlare av rang, så det är verkligen inget nätt litet uppdrag. Idag är jag nöjd, men även lite kallsvettig, över att bland annat ha slängt gamla teckningar jag gjorde när jag var liten och gamla almanackor. Det ni, är inte småpotatis för en som har sparade biobiljetter sen 1994. En gammal almanacka är liksom en dagbok-light. Jag unnade mig att behålla några. Ur nån rev jag ur nåt blad här och där. Men flera stycken åkte helt och hållet *hög puls*. Men det var ju skönt. Jag bläddrade lite, strosade lite längs minnenas strandpromenad, men sen räckte det. Nu känner jag att jag har satt bollen (av skräp) i rullning liksom. Nästa jätte att besegra är alla brev. Vykort har jag inte så svårt att slänga, men jag har ändå några rejäla brevväxlingar i garderoben... Kan jag slänga brev?