Return to sender

Jag grämer mig lite över en sak. Jag har nämligen gått miste om att göra, vad jag tror skulle blivit, en ganska snäll grej.
För ett tag sedan, innan jag flyttade, rensade jag saker. Saker, saker och åter saker. Det tog aldrig slut av saker. En sakbomb i minuten briserade, det var ett aldrig sinande berg av saker. Jag hade svår ångest och besitter dessutom ganska svåra bag lady/hamster-tendenser.
Här kan en läsa om min ångest över att behöva slänga brev. Jag slängde till slut breven, det kändes skönt. Jag tog mig över tröskeln och kunde slänga det mesta. Men nu! Flera månader efteråt har det slagit mig att jag ju förihelvete inte alls skulle slängt breven! Jag skulle skickat dem till den som en gång skrivit. Fatta att få över hundra brev från sig själv som 10-17 åring! Jag hade blivit sjukt glad, och givetvis lite förskräckt. Liksom det som skrevs i breven hade ett annat språk än tex dagbok. Andra detaljer var viktigast. Brevpapperna från 90-talet säkert skitfina.

Sensmoralen i slutet av filmen (det är naturligtvis inte jag i filmen som skrivit brevet):
Ja, alltså. Släng inte dina brev! Skicka dom till avsändaren. Det hade jag velat göra. Jag vill vara så snäll och finurlig. Inte komma på det försent.

Kiss me I'm irish coffee

Jahapp, där kom gårdagens indiska middag ut. Den såg ungefär likadan ut idag.


Ikväll blir det finbesök av PF och MB och kanske AJ. Middag och sus och dus. Kanske VHS och crossroads. PF ska introducera körsbärsvin blandat med cola och is för mig. Jag känner på mig att det blir alldeles för gott.

Jag känner mig lite skadad av att ha smygläst Älsa Billgwens blawg på jobbet idag (jamen needz rast ibland liksom!) Nu måste jag hålla i mig ordentligt för att inte börja ta gulliga stilleben-foton på snygga grejer i min lägenhet. I övrigt jävlig snygg och fin person men eeh, alldeles för innehållslöst för min del ba shoppa, byta klänning, gå på restaurang. Fina bilder, men that's all there is och jag behöver mer.

I morgon ska jag åka till havs och träffa far. För första gången sen typ... jag flyttade. I februari. Suck.

I övrigt verkar det som att jag snart kommer börja äga mitt livs tredje-fjärde bil. Innan jag ens har körkort.

Sleep tight

I natt drömde jag att mina ben inte bar mig och att jag aldrig läst en enda bok...

win/fail

Idag har jag haft världens mest meningslösa arbetsdag, förutom gratislunchen.
Sen kom jag hem och idkade grannsämja genom att öppna dörren (!) och låna ut en skiftnyckel. Sedan bli erbjuden att få ett skrivbord och sen prata om ditt och datt en stund.
Två bonuslåtar från Radiohead att ladda hem också. Fint!

Hejdå
mvh Meningslös Meningslösson

Nej

Det finns inget.
Jag ska sluta.
Vissa dagar skrattar alla åt mig även om jag skrattar högst.


Idag:
vakna
soffa
delicatoboll till frukost
boxas
basta
spana på heta kroppar i dusch
hungra
äta
fnissa
gå på teater
ta en öl
ta lite vin
träffa fina
äta kaka
gå på lokal
ta en öl
träffa fina
åka hem
gråta


ångra sig
skratta

Förbjudna saker

Jag hatar folk som tycker att hat är ett för starkt ord.
Jag älskar folk som är svåra att älska.
Jag tampas med det enkla och åker rutchkana på det omständiga.
Jag är rädd för att vara trygg.
För glad för att tänka efter.
För hungrig för att vila.


Fredagens festligheter var mycket fina. Så här i efterhand känns allt lite suddigt, men jag antar att det kommer med rollen av att vara värd. Hattifnatta runt och inte riktigt kunna fastna med nån. Men jag tror att dom flesta hade trevligt. Jag hoppas det.
Sen åktes det tåg och bjöds på konsert i Småland, jag och D motsatte oss kroppsarbete. Jag drack två olika teer och fick ett barn i famnen. Jag vill alltid ha helg. Jag vill alltid ha mer av allt.

Men mest vill jag ha kommit på ALLT GENIALT I HELA VÄRLDEN! VARFÖR MÅSTE NÅN ANNAN JÄVLA JÄVEL KOMMA PÅ DET?!!?!

Ett stycke tid

Jag blir äldre och äldre.
Fast yngre och yngre enligt Ps "mitt gamla jag"-teori.
Tacksam idag över att det finns allmänna värktabletter i brusform på jobbet. Tacksam över att en kollega går och köper sushi till mig och en annan erbjuder sig att frakta hem min vinylspelare från kontoret. Imorgon blir det kalas och i afton blir det bak. På nätterna blir det skratt och på dagarna tårar. I mörkret blir det trams och i ljuset visa könet. Inte blir det nåt tränat. Inte blir det nåt annat. Men äldre, det blir jag. Och kär, det är jag.


Och vad händer sen?

Allra käraste snuttefilt

Ibland vill jag gärna att det ska vara lite synd om mig. Vill gärna ha en förstående blick. Och en kram kanske. Som nu när jag är trött, så trött. Lite jobbångest, lite stress, lite hets, lite noja, lite kyligt. Men så kan jag ju tänka på vissa som strejkar för vettiga villkor på sin arbetsplats. Vissa som förlorat sin käresta alldeles för tidigt och för alltid. Vissa som blivit överfallna. Då känner jag mig genast fånig. Men jag vet väl nånstans att en inte ska jämföra. Det finns alltid någon det är mer synd om än mig. En konstig grej som är tragisk men mest tragiskt är kanske att jag vill att det är mig det ska vara mest synd om. Hej hej attention whore! Hej hej kära misär!
Genom alla tider har jag ändå haft svårt för att säga när det är svårt. . Hur fan ska då folk fatta när det är synd om mig tänker jag? Eller hur ska de kunna hjälpa mig att rycka upp mig från min patetiska självömkan? Jag vill gärna vara närmre. Öppnare. Vill gärna finnas och kännas på riktigt. Men jag kommer ihåg en gång när jag för en gångs skull sa till en vän hur det stod till just då, och som svarade bitskt "nu är det ju ingen tävling i vem som har det värst". Kanske satte det några små spår ändå. För allt sånt här skrämmer mig enormt. Ibland försöker jag, eller försöker låtsas. Ibland låtsas jag så bra att det känns bra på riktigt. Men svetten och darriga rösten avslöjar mig. Eller att jag blir helt kall och avstängd. Men nån gång kanske det blir ok... Övning ger färdighet.

Locket på hejdå.

Min allra käraste snuttefilt.

Vajayjay

Kolla in det här som finaste M's lilla radioshow tipsade om idag. Jäkligt fint. Heja Danmark! Detta för mig osökt in på den goa lilla scenen i Lust och fägring stor där lill-jäntan klär av sig och ska förföra Johan Widerberg, där ligger hon kôt och rosig om kind och säger på fulskånska till Widerberg nåt i stil med "du behöver inte va orolig, det är så här en kvinna ser ut", icke visste väl tösabiten att han redan boinkat loss med superfagra Marika Lagerkrantz. Så kan det gå, men hon visste hur hon såg ut iallafall. Ingen jekla rakning eller vajazzle. Det var tider det.

smile smile smile

Idag går tiden så outhärdligt långsamt. För jag längtar bort och härifrån och dessutom är kvällsjobb och årsmöten sällan det roligaste i världen.
Igår såg jag en sjukt vacker människa på spårvagnen. Jag var tvungen att fånstirra hela vägen tills jag skulle av. Helt puckat och stört dök tanken "hon kanske åtminstone är ful när hon ler" upp i huvudet. Som nån slags tröst. Eller? Är jag så jävla puckad?

Vackra Elizabeth Taylor har dött, och en hel del människor dör i krig. Meeeen på fel sida välfärden. Fel sida longituden. Fel sida. Inte värt så mycket. Här. Livet, människorna, världen. Värden.


Jag är väl rätt trött. Men rätt glad. Rätt färdig. Men har bara börjat.

En stund senare...

...kokar soppa, tycker synd om mig själv.

hoot hoot!

Vill hoppa av det skenande tåget. Kan inte fuckbruari ta slut snart? Nämenvafaaan sluta gnäll nu det är ju inte så jävla farligt? Det händer ju goa grejer. Det händer fina folk. Åh.
Landa landa landa. Jag har hamnat i ett självömkande-, halvsjuk hela tiden-, tröstätande är min bästa vän-, näintehinnerjagvälträna-träsk. Snart ska jag simma upp.

Idag har jag iallafall geggat med tråkiga men nödvändiga grejer som hemförsäkring, elavtal, ringa kvartersvärden, pilla med bös. Bla bla.

Hejdå, jag kan ju inte bjuda på roliga inlägg hela tiden! Välkommen åter!




I'm tired of being tired. I'm sick of being sick. I'm happy being sad.

Cancelled

Jag släpar omkring en kropp som är helt slut. Ögon som kliar, fötter som värker och armar som hänger slött kring en torso som knappt andas.

Så en stilla undran; när kommer Dregen-Donalds, Alcazar-kappahl, Shout Out Louds-myrorna och Lulu Carter-ikea?

Så en hysterisk pepp; The King of Limbs-paketet bokat och klart. På lördag en högtidsstund då jag äntligen får höra. Dessutom Let England Shake och PJ till Roskilde. Ska det komma en sommar? Ja det ska det tamejfan!

Så unna saj att titta på nåt vackert; det här är nog den finaste bilden evah!

Cowabunga

En tid av revolution och analys. En tid av längtan efter vår. En tid av saker, prylar och grejer.

Reinsvält hatar hyresrätter, men älskar falukorv. Reinsvält tänker kanske inte så mycket på att om han inte åt kött på en vecka skulle han rädda livet på ca 40 djur (medräknat alla djur som blivit mat åt djuren, tex fiskar som mals till foder osv.)

På kassettbandet Reinsvält får på posten är det en vacker bild på till exempel ett träd och en kvinna som klappar en katt, och texten "avslappning i samband med måltid" pryder dess framsida. För en vit, heterosexuell man med så späckat schema som hans så tror jag det kan lyckas. När han satt sig till bords framför sin falukorv med bacon-frites och ett glas kött-jos svävar en vacker röst ur hans högtalare. Rösten säger:

Ögonen av 40 djur tittar på dig
Blickar från 80 stora och små ögon ser din blick
40 individer, utan vare sig hyresrätt eller bostadsrätt innanför Stockholms tullar, tittar på dig
Vi ser dig Fredrik
Smaklig måltid
Andas

Habla Pony?

Drömde att jag hela livet missuppfattat titeln på Radioheads första skiva Pablo Honey. Att jag läst ett M som ett H och att skivan i själva verket heter Pablo Money. Jag skämdes så jäääävla mycket när detta uppdagades att jag i detta nu sitter och rodnar.

Sedan var det något om gratis chokladbollar i en pysselbutik belägen under vatten också....

Shabby times

Igår grottade jag, K och P ner oss i ”shabby chic”-bloggar. Eller bara shabby, som man säger i kretsen. Efter att ha slafsat runt i sin egen skit en hel dag behövdes annan skit. Och holyfuckingshit, vilken uppsjö av pluttinuttiga inredning-i-vitt-klä-barnen-i-matchande-samuel-fröler-tröjor-arrangera-vackra-stilleben-runtom-i-huset-hänga-upp-små-patinerade-skyltar-med-text-som-carpe-diem-eller-morgonljus-på-bloggar det finns! Helt. Jävla. Sjukt. Även fast vi satt i flera timmar så var det tydligt att vi bara snuddade vid att skrapa på den allra yttersta toppen. Vi vred oss av både skratt, hån och obehag. Undrar hur mycket vitbets och zinkkannor med rosetter man kan hantera. Undrar hur deras barns hem kommer att se ut. Undrar hur deras barns diagnos kommer se ut.

Och tradera sen, en till ocean av shabby-hysteri att ösa ur.
Såååå himla gulligt? Sååå himla inte värt 99 spänn! Åh, dumheterna, kan någon badda min panna med nåt svalt innan jag kreverar alldeles?!

(but I turned out ok, didn't I?!)

De va roligt

.
Som sagt jag gillar papper och sånt. Sjunde oktober 1991:



Sitter och längtar efter att gräva ner mig i Daria-avsnitt, åh Daria! Magen har varit lugn hela helgen men blev precis måndagsilsk. Fittsverige, kuken.



Ps. Ser ni likheterna mellan personerna på den övre och den undre bilden?!

Marmelad

Bara vara och hatet.
Alltså, egentligen bara är man ju hela tiden. Annars skulle man ju inte finnas. Men det är det där proppmätta uttrycket "bara vaaaara" jag har svårt för. Folk som ska unna sig att koppla bort karriären en stund. Bara vara. Klimatförändringarna. Bara vara. Sina deprimerade barn. Bara vara. Sina radhus i behov av renovering. Bara vara. Ligga i en hängmatta. Bara vara. På sommarstället såklart. Bara vara. Eller i båten. Bara vara. Låta solens strålar slicka ansiktet. Bara vara. Låta livets stora frågor komma och gå. Bara vara. Låta tiden gå utan att bli stressad. Bara vara. Kanske passa på att riktigt njuta av en bit mörk choklad och ett glas vin. Bara vara.
Det kan man väl få göra, det låter väl skönt. Jojo. Men det är ju ÄCKLIGT också! Folk som aktivt måste koppla bort sin vardag för att njuta av livet har det antingen jävligt jobbigt eller lever ett borgerligt jävla låtsasliv med privilegier som är äckliga. Jag tror knappast den förstnämnda kategorin utbrister att de ska unna sig att "bara vara", jag tror dom kanske unnar sig att säga "kapitalist, nu ska du dö"


Och marmeladen då? Jo, inatt drömde jag att jag befann mig vid en sjö. Sjön var omgiven av en fluffig skog. Men allt var dött. Det fanns ingen vind. Inga krusningar på vattenytan eller sus i träden. Vattnet var klart och genomskinligt. Ingen växtlighet på sjöbottnen. Inga fiskar. Inga fåglar i luften och inga kryp på marken. Sanden var varm, ljusgrå och mjuk. I sanden hade jag sex med två kvinnor och två män. Samtliga indränkta i jordgubbssylt. Oh. My.

The collectors guide

Rensa rensa rensa, jag försöker rensa lägenheten. Skoningslöst. Jag är ju en samlare av rang, så det är verkligen inget nätt litet uppdrag. Idag är jag nöjd, men även lite kallsvettig, över att bland annat ha slängt gamla teckningar jag gjorde när jag var liten och gamla almanackor. Det ni, är inte småpotatis för en som har sparade biobiljetter sen 1994. En gammal almanacka är liksom en dagbok-light. Jag unnade mig att behålla några. Ur nån rev jag ur nåt blad här och där. Men flera stycken åkte helt och hållet *hög puls*. Men det var ju skönt. Jag bläddrade lite, strosade lite längs minnenas strandpromenad, men sen räckte det. Nu känner jag att jag har satt bollen (av skräp) i rullning liksom. Nästa jätte att besegra är alla brev. Vykort har jag inte så svårt att slänga, men jag har ändå några rejäla brevväxlingar i garderoben... Kan jag slänga brev?

...ibland är hjulen små

Mer lovebombing på teve. Teven fick mig att hitta Alexander Calder, vilket jag kanske aldrig hade gjort annars.




En annan dag blir det hat.