Verkligheten är sjukare

Jag vaknar av gråt på grund av mardrömmar. Men verkligheten är värre. Alltid värre.
I verkligheten avrättas unga människor av en "ensam galning"/terrorist. I verkligheten skenar all media och pekar finger åt fel håll. I verkligheten finns det vissa som applåderar, vissa som tycker att det var på tiden. I verkligheten blir en massa folk nationalister över en natt och skyltar med norsk flagga för att visa stöd.
Jag tänker att en norsk flagga för att visa stöd till de drabbade av en nationalists terrordåd är lite som att visa stöd till Ship to Gaza med ett israeliskt banér. Och länge leve nationalstaten?

Carlos

Jag har så jävla många väskor fullpackade med fint. Inte en enda överflödig och jag ska ha med mig dom alltid.

Watcha say

Det kliar myggbett. Jag är varm inombords efter en helg på finaste festivalen. Det var bara pure love rakt igenom. Typ. Små missöden som att sätta upp tält i en myrstack, slå av stortånageln och glömma tjocktröja och bra skor har jag nästan glömt.
Spelningen gick bra trots halsont och flyktbenägen baskagge. Resandet var bisarrt, på ditvägen finlandsfärja med egen hytt, coverband och styrdans och blinkande drinkar, och både dit och hem en miljard byten. Båt-buss-båt-buss-båt-buss-tåg-spårvagn = ungefär 17 timmar i rörelse.

Berlin, en TILL helt underbar resa. Jag känner mig, om jag ska uttrycka mig vedervärdigt religiöst, välsignad.

Verkar som jag är vip på wow, eller? Jag fattar nada, och vad innebär det förutom att kanske få gå på lite fräschare toa?

Nu lyssnar jag på gammal radio och är nervös för snart kommer min egen röst. Ååååh, håller tummarna för minimalt med skamsköljning!

Igår lade jag och H in gurka. Det var jättelätt och blev jättegott! Husligt och ruralt. Bra att jag inte äger en fejsbokstelefon för då hade jag tagit polaroidliknande bilder på förloppet och kanske bloggat om det.

Nu slipper alla kräkas.

And I danced

Nu ska här åkas på turné/prao! Jag har luftig reseklädsel och svullen kropp. I handbagaget salt, sovmask och solglasögon. Jag tar inte ens med nån jävla jacka.

In the words of Hajdi Klump; auf wiedersehen!

Måste göra ljud

En gång för ungefär exakt ett år sedan köpte jag och mina kära vänner dessa ryska bakelser, som såg ut som blombeprydda bajskorvar och åt på en lekplats mitt i natten. Vi befann oss i Berlin.


På bra människors kylar står det bra saker. Jag gillar bra människor. Jag är lyckligt lottad. Jag känner flera stycken.



Igår blev jag för övrigt vittne till hur en man (surprise!) jagade en annan MAN (surprise!) med en yxa i högsta hugg. Han vrålade spring din jävel. Och som dom sprang. Det var lite läskigt. Särskilt när yx-mannen slutade jaga och vände om och började hugga i saker i vredesmod ungefär tio meter från min port där jag stod och inte kom in för jag tog fel nyckel. Action! Det är sommar nu!

You're in charge now, don't be scared

Ikväll ska jag lyssna på den finaste personens finaste låtar. Jag är mycket förväntansfull.




Wanting to talk but I'm silent, want to be calm but I'm violent.

Return to sender

Jag grämer mig lite över en sak. Jag har nämligen gått miste om att göra, vad jag tror skulle blivit, en ganska snäll grej.
För ett tag sedan, innan jag flyttade, rensade jag saker. Saker, saker och åter saker. Det tog aldrig slut av saker. En sakbomb i minuten briserade, det var ett aldrig sinande berg av saker. Jag hade svår ångest och besitter dessutom ganska svåra bag lady/hamster-tendenser.
Här kan en läsa om min ångest över att behöva slänga brev. Jag slängde till slut breven, det kändes skönt. Jag tog mig över tröskeln och kunde slänga det mesta. Men nu! Flera månader efteråt har det slagit mig att jag ju förihelvete inte alls skulle slängt breven! Jag skulle skickat dem till den som en gång skrivit. Fatta att få över hundra brev från sig själv som 10-17 åring! Jag hade blivit sjukt glad, och givetvis lite förskräckt. Liksom det som skrevs i breven hade ett annat språk än tex dagbok. Andra detaljer var viktigast. Brevpapperna från 90-talet säkert skitfina.

Sensmoralen i slutet av filmen (det är naturligtvis inte jag i filmen som skrivit brevet):
Ja, alltså. Släng inte dina brev! Skicka dom till avsändaren. Det hade jag velat göra. Jag vill vara så snäll och finurlig. Inte komma på det försent.