Tårar av marsipan

Du är sexton år och gravid med din mammas barn.
Du är tjugosex och det är första gången du ser dagens ljus.
Du är fyrtiofem och äter din första limpsmörgås.
Du är hundraelva och blir äntligen vegan.
Du är nitton och som vem som helst.
Du är sextiotvå och övar. Övar på det mesta.
Du är trettioett och sätter tjugonio ljus i tårtan.
Du är tjugonio och tänker inte på något särskilt.
Du är elva och det är sista gången du ser dagens ljus.

I said let's dance

Semestern börjar med pompa och ståt. Roadtrip med fina folket. Trevligt att hänga med R, värsta dunderpinglan. Stabil chaufför, bra musiksmak, humor osv osv. Inga konstigheter. Stanna på Max på vägen såklart. Milkshakefrenzy. När vi kom fram till Ludvika där vi skulle bo var det festival. Vilken muppig jävla idé att lägga sitt stadskärne-jippo samtidigt som sveriges största festival håller på 6 mil bort. Det myllrade ju inte direkt av folk...
Väl framme vid vandrarhemmet blev det nakenbad i månens sken och öppna rosévinet med en kniv och ett encentsmynt. Men vafan det kan väl inte vara så svårt att trycka ner korken, så gjorde man ju hela tiden på 70-talet! Det tog en stund och när vinet äntligen strilade fram var vi mest sömniga. Men hällde ändå i oss allt vin för att jag skulle kunna göra mitt partytrick att få ur korken ur flaskan igen. Utan att göra sönder varken korken eller flaskan alltså. Jag kan visa nån gång.
Patti var så underbar så jag kan nog inte ens bemöda mig att beskriva. Glädjetårarna skvätte. När hon började på Pissing In A River trodde jag att jag skulle dö. Eller mer att jag kände att jag kunde dö, att allt var fulländat. Inget att tillägga. Punkt. Slut.
Efter konserten gick vi runt tysta en stund. Sen mer konserter, mat och till och med lite dans.
Anna Von Hausswolff var strålande bra också, bara att dom idiotbokat massa dunkadunka runtomkring så man knappt hörde. Något som både jag och Fredrik Strage reagerade på. Ajabaja bokningspatrullen.
Lördagen var jättejättevarm. På scenen på H-berg var det ännu varmare. Roligt att spela. Jag hade shorts och var extremt snygg. Ha! Tänk vad lite hårfärg kan göra med självförtroendet. Ölen flödade. Jag träffade P som jag inte sett på flera år fast vi bor nära varandra och hon är en av de finaste jag vet. Gick (med fötterna!) vidare till Truck och dansade. Fint härj. Sen efterfest, Palinka, mat och sötnosar som sov över.

Nu postveckoslutiskt stressyndrom.

amazed to stumble

Varje gång samma sak. Gå runt i ca en vecka och känna sig fulast i världen. Fan vad ful. Inget funkar med håret. Inte n å g o n t i n g. Sen komma på att det är dags att färga och känna sig dum i hela huvudet OCH FUL och sen klafsa och slabba lite med grejer och vatten och sen känna sig snygg igen. Eller ja. Mindre ful. Jahaja, var det så lätt? När ska jag egentligen lära mig?

Idag är jag extra nöjd med att jag, M och M efter mycket velande lyckas ta oss ut till havet, bada länge och väl och komma hem i lugn och ro och sen börjar det regna. Mycket bra. Som bäddat för att färga hår och peppa inför Patti Smith. Å Patti, för att citera prinsen, jag älskar dig så.

Här är jag om än i bitar

Sommar och sol och hej och hå. Lite kvar. Sen semester. Don Simon var min vän på berget igår. Solnedgång med H och M. Sen susa ner för berget med cykeln. Tänka att om jag kör av så landar jag mjukt. Om hjulet lossnar så flyger jag bara istället.
Idag tvätt, hetsstädning, låtskrivning, tvagning och snart midsommarfirande på ett gräs.
Alla är så fina att det gör lite ont.

Du verkar ha tappat glöden

Jag vet.

Men jag är nog mest bara trött. Hur nyttigt det än må vara det här att rodda hit och rodda dit. Styra upp relation efter relation. Eller försöka styra upp, nyttigt nyttigt. Så saknar jag locket på. Och inte. Nej. Måste kanske ta lite mindre portioner rodda åt gången bara. Detskanogordnasigmedalltskaduse


Cheap and Cheerful - The Kills

Bröllopsspecial! 56 sidor extra!

Fnissande efter all champagne kommer brudparet in i rummet. Buttpluggen som Daniel fick i morgongåva börjar locka på uppmärksamhet efter fyra rätters svulst. Kötträtt. Dessert. Tårta. Högmod. Lättja.
Viktoria daskar till Daniel på hans numera kungliga stjärt och tjoar "nu jävlar blir det åka av!". Fackeldansarna slickar sig om munnen och låter som grådvärgar med alkoholförgiftning. Hovet har kvällen till ära delat med sig av sin största hemlighet: boken Den Monarkiske Läran i Otukt. Boken började skrivas av kungliga notarier någon gång i början av 1700-talet och har sedan fyllts på genom åren. Oscars oral-spindel, Eleonoras lindans-mambo och Den Bernadotteska klisterhuden är några av de många hundra glatt illustrerade sängkammaraktiviteter i boken. De nygifta har inte bara deffat och smakat på tårta de senaste veckorna, på schemat har också stått två timmars stretch per dag. Daniel kan nu utan problem uppvakta Viktoria i Napoleons Gunga.
"KALLA MIG PRINS!" ropar prinsen fryntligt med byxorna hängandes vid knäna. Prinsessans ätbara trosor har smält lite och klistrat fast sig i brysselspetsen. Ritsch-ratsch-fillibom. "TA MIG I OCKELBO!" kontrar hon. Notariernas fjäderpennor raspar vilt på pergamentsrullarna. Romeo & Juliakören har bytt om till av C Thulin designade latexblöjor med nitarna inåt. De sjunger acapellaversioner av Drottningholmsmusiken och står redo med glidmedel, givetvis från en kunglig hovleverantör. "NU JÄVLAR SKA DU FÅ PRINSKORV!" säger Daniel. "OCH DU SKA FÅ BLÅBÄRSMAZARIN!" säger Viktoria. Här lämnar vi kalaset, vi måste ändå respektera deras privatliv.

Låter allting kännas

Fina rösten i telefonen. Fick mig att tänka på när du jobbade i söder och brukade ringa mig från personalrummet. En gång blev du så tyst och när jag frågade vad som hände sa du att du hittat ett av mina hårstrån på tröjan och blivit rörd. Det var i början.
Nu är jag istället söder om dig.

Är du vaken?

I natt drömde jag om en stad. En avspärrad stad. En stad där alla log mot en och det fanns fantastisk glass att köpa. Man trivdes i staden, trots att det fanns höga staket. Efter ett tag började man dock känna att dom som log inte log för att dom ville, utan för att dom skulle. Och en dag skedde en incident som fick mig att inse att jag befann mig i den fascistiska kapitalismens epicentrum. Min guide och jag promenerade i en av alla gallerior (det fanns nästan inga utomhusgator utan allt var inbyggt och kantat av affärer) Det stod vakter nästan överallt och plötsligt, när en ung person passerade började det blinka och pipa i en mackapär som vakterna bar. "EN SOVARE!" skrek dom och började jaga den unga personen som sprang för sitt liv. Jag började i smyg ta reda på vad "sovare" var för några och det visade sig att det var en aktivistgrupp som levde utanför staden men tog sig in och gjorde miniaktioner för att störta den kapitalistiska terrorn (som givetvis skedde under den fina ytan). Det som fick det att pipa i vakternas grunkor var att sovarna saknade ett chip som alla godkända medborgare i staden hade fått inopererat i sina kroppar. Jag rymde till sist med en sovare. Vi sprang och sprang, fick hjälp av en vakt som var på vår sida men gjorde sitt från insidan. Vi ropade "Ni sover, vi är vakna!"
Sen vaknade jag.

Något som stör mig mycket är att det så sällan ifrågasätts hur mycket mord som kapitalismen står för. Direkta och indirekta. Att kapitalismen är så jävla vedertagen. Hur kan alla ha blivit så hjärntvättade? När andra ideologier har stått för mer konkreta explosioner av mord så har ju kapitalismen stängt in oss alla i hus byggda av cancerplattor. Har du inte råd att sanera eller köpa ett annat hus får du räkna med att kräftan tar dig förr eller senare. Mord mord mord.

man kan bo i skogen också