Watcha say

Det kliar myggbett. Jag är varm inombords efter en helg på finaste festivalen. Det var bara pure love rakt igenom. Typ. Små missöden som att sätta upp tält i en myrstack, slå av stortånageln och glömma tjocktröja och bra skor har jag nästan glömt.
Spelningen gick bra trots halsont och flyktbenägen baskagge. Resandet var bisarrt, på ditvägen finlandsfärja med egen hytt, coverband och styrdans och blinkande drinkar, och både dit och hem en miljard byten. Båt-buss-båt-buss-båt-buss-tåg-spårvagn = ungefär 17 timmar i rörelse.

Berlin, en TILL helt underbar resa. Jag känner mig, om jag ska uttrycka mig vedervärdigt religiöst, välsignad.

Verkar som jag är vip på wow, eller? Jag fattar nada, och vad innebär det förutom att kanske få gå på lite fräschare toa?

Nu lyssnar jag på gammal radio och är nervös för snart kommer min egen röst. Ååååh, håller tummarna för minimalt med skamsköljning!

Igår lade jag och H in gurka. Det var jättelätt och blev jättegott! Husligt och ruralt. Bra att jag inte äger en fejsbokstelefon för då hade jag tagit polaroidliknande bilder på förloppet och kanske bloggat om det.

Nu slipper alla kräkas.