Le fruit defendu

Jag vet som vanligt inte riktigt vad som händer. Det är härj. Det är öl. Det är rödvin blandat med schweppes. Det är sova alldeles för lite men vara glad ändå. Det är träna alldeles för lite men ändå få motion. Det är noll rutin fast jobbet har dragit igång. Det är semester i förlängningen, trots att det är a pain in the ass att jobba hundra procent. Hur orkar folk sånt? Jag vill inte någonsin. Tur att det är tillfälligt.

I kväll har jag sett José Gonorré live. I särklass en av de tråkigaste konsertupplevelserna genom tiderna. Varför gör han saker live? Varför sätter han sig på en estrad? Å jag har så svårt för folk som är tråkiga på scen. Bob Dylan tillexempel. Det var ju så att man hostade sand, så torrt var det. Sen är det ju jobbigt om det blir för jävla tokroligt också. Det är en balansgång. Och jag är kräsen.

Nu sitter jag mest och suktar efter den här kvinnan. Vilken kvinna. Oj oj oj. Ge mig!