Shabby times

Igår grottade jag, K och P ner oss i ”shabby chic”-bloggar. Eller bara shabby, som man säger i kretsen. Efter att ha slafsat runt i sin egen skit en hel dag behövdes annan skit. Och holyfuckingshit, vilken uppsjö av pluttinuttiga inredning-i-vitt-klä-barnen-i-matchande-samuel-fröler-tröjor-arrangera-vackra-stilleben-runtom-i-huset-hänga-upp-små-patinerade-skyltar-med-text-som-carpe-diem-eller-morgonljus-på-bloggar det finns! Helt. Jävla. Sjukt. Även fast vi satt i flera timmar så var det tydligt att vi bara snuddade vid att skrapa på den allra yttersta toppen. Vi vred oss av både skratt, hån och obehag. Undrar hur mycket vitbets och zinkkannor med rosetter man kan hantera. Undrar hur deras barns hem kommer att se ut. Undrar hur deras barns diagnos kommer se ut.

Och tradera sen, en till ocean av shabby-hysteri att ösa ur.
Såååå himla gulligt? Sååå himla inte värt 99 spänn! Åh, dumheterna, kan någon badda min panna med nåt svalt innan jag kreverar alldeles?!

(but I turned out ok, didn't I?!)