Visst är jag söt?

Efter whiskyflaskan drömde jag inatt att jag var en fritidsledare på en ungdomsgård i ett socialt utvecklingsområde. Ungdomsgården var risig och hade typ bara golv, tak och väggar. Ett rangligt pingisbord. Men kidsen var så fina. Fast dom inte tog av sig jackan när dom kom in, fast dom sprang omkring och jagade varandra och skrek fula ord. Jag var så lycklig att få vara med dem. Det var så berikande. Trots besparingar och hot om nedläggning, vidrig kommunpolitik och mögel gjorde jag vad jag kunde och tutade i barnen att det var superextrahäftigt att tända takbelysningen. Så en gång per kväll blev det tyst, och värsta exalterade spänningen medan vi tillsammans räknade ner från tio. På noll tände jag taklamporna och jubel utbröt. Alla blev glada och kramade varandra. Ljuset. Ljuset gjorde skillnad. Oj oj, vilken lögn. Men men, vad ska man göra då, om inte "piffa till det med lite elektricitet" som jag sa till min praktikant?