smile smile smile

Idag går tiden så outhärdligt långsamt. För jag längtar bort och härifrån och dessutom är kvällsjobb och årsmöten sällan det roligaste i världen.
Igår såg jag en sjukt vacker människa på spårvagnen. Jag var tvungen att fånstirra hela vägen tills jag skulle av. Helt puckat och stört dök tanken "hon kanske åtminstone är ful när hon ler" upp i huvudet. Som nån slags tröst. Eller? Är jag så jävla puckad?

Vackra Elizabeth Taylor har dött, och en hel del människor dör i krig. Meeeen på fel sida välfärden. Fel sida longituden. Fel sida. Inte värt så mycket. Här. Livet, människorna, världen. Värden.


Jag är väl rätt trött. Men rätt glad. Rätt färdig. Men har bara börjat.