Ett stycke tid

Jag blir äldre och äldre.
Fast yngre och yngre enligt Ps "mitt gamla jag"-teori.
Tacksam idag över att det finns allmänna värktabletter i brusform på jobbet. Tacksam över att en kollega går och köper sushi till mig och en annan erbjuder sig att frakta hem min vinylspelare från kontoret. Imorgon blir det kalas och i afton blir det bak. På nätterna blir det skratt och på dagarna tårar. I mörkret blir det trams och i ljuset visa könet. Inte blir det nåt tränat. Inte blir det nåt annat. Men äldre, det blir jag. Och kär, det är jag.


Och vad händer sen?