onsdag 17 augusti 2011

Naki nagara aruku


Tillbaka till jobbet idag. Snurrig och ofokuserad.

Natten till igår bekräftades mina värsta farhågor, jag hade fått hårlöss! (när jag knappar in ordet hårlöss, börjar det domedagsregna, the world knows my pain) Eftersom jag har en väldig insektsfobi så skulle jag nästan hellre dö, eller äta kött eller nåt än att ha löss. Jag var jävligt nära att hugga av mig håret, varför inte hela huvet? Jag kan ändå inte leva med vetskapen att nåt lever på mig, av mig. Jag fick min första seriösa panikångestattack på väldigt länge och var tvungen att kräkas. Här blir det riktigt synd om mig; jag har nämligen fobi för att kräkas också.
Jag fick ringa och väcka några av mina allra bästa och finaste livlinor. Jag fick försöka blunda och tänka på annat, inget funkade. Jag hällde i desperation en flaska matolja över huvudet. Sen kom bästa H och räddade mig. Klappade mig på kind. Talade med lugna rösten. Kammade bort lössen. Hade i medel som dödade lössen. Hejdå lössen!

Två konstiga saker i samband med detta:
1. När jag googlade löss och olja fick jag upp en hel del matrecept på "flygande löss med purjolök". Ba IIIEEEEEEUUUUW!!!
2. Var i en affär och stack ner handen i en reaback med böcker, knep tag om en på måfå och vände upp den. Boken var en barnbok som hette "LÖSS!". Ba WHAT THE FUCKELIFUCK?!? Vad är oddsen på det?!
Den handlade om en kanin som fick löss, en annan kanin var kär i lus-kaninen och trots detta pussade henne, för att den tyckte det var värt det ändå. Ba NAAAAAW, boken om mig!


Idag mycket lyssna på denna låten. Mysteriet löst, tack P!!




Keep walking on, while crying




1 kommentar:

P sa...

You're welcome x2