Wowies 1

Gårdagens festivalande innebar frozen daquiry förfest. Oväntat besök från London. Härliga människor och mycket is senare gick några av oss till Trädgårn. Där bjöds dyr öl i plastmugg, trängsel och absurd toakö. Trädgårn har aldrig varit mitt favoritställe men nu var det najs. Finfin stämning. Kvällen inleddes av Masquer som var superfina. Grym synt/sång-person, något tråkigare gitarristpersonlighet, men vilken ENORMT snygg gitarr. Dreggel på en tjusig grön jaguar, ge mig liksom. Saknade också live-trummor, gillar elektroniskt och trummaskiner egentligen, men live så saknar jag det nästan alltid.
Nästa band jag såg var Radio Dept. som efter några låtar påpekade att dom för ett dygn sedan inte ens vetat om att de skulle stå där och spela. Har de någonsin vetat om att de stått framför en publik? Det var baskemig det tråkigaste jävla skitbandet jag sett i hela mitt liv. Inte ens livetrummor hade hjälpt denna tragiska stackare till orkester. Hatar band som ser uttråkade ut, som inte ger en något utöver ett "tack" mellan nån låt. Blir. Provocerad.. Kanske funkar om man spelar känslosamt och deppigt. Men dom har väl ändå nåt slags dansant alibi? Åk hem å lägg er å kolla dvd och utsätt mig aldrig för er igen, tack!
Bästast som fan var Warpaint. Extremdansade på balkongen för att värma upp. Sen stå stilla och njuta. Riktigt, riktigt, jävla bra.

Nu ska drinken ner, kläderna på och sen blir det rajraj!