Döden även om jag lever

Det var tio år sedan nu, när ett lidande tog slut för en person och gick över till något annat. Skapade annat lidande för andra. Jag var halvdöd själv och iväg för att "vila upp mig", och de undvek att säga till mig att min farbror förlorat mot kräftan. Jag fick veta sen. Påskafton. Långfredag. Lidande. Sorg. Men ingen jävla återuppståndelse. Jag hade inte kunnat förhålla mig till något på över två år. Bara önskat innerligt att jag skulle få dö istället. Att det skulle sluta vara tyst. Att min pappa och hans lilla bror skulle fortsätta att få träffas och skratta tills de blev lila i ansiktet. När min farbror var liten så var han förtjust i snölyktor och ville alltid ha det på sin födelsedag. Bara det att han fyllde år alldeles för sent på året. Snön låg aldrig kvar. Sista vintern sparade min pappa snö i frysen och gjorde snölyktor till sin brors födelsedag. Det är det vackraste och mest sorgliga jag kan tänka mig tror jag. Det skrevs en bok, Livet även om jag dör, det känns surrealistiskt att folk kan läsa om sånt som vi levde i. Men bra antar jag.




Hej då till Gerard Smith. Hej då till Ls äkta hälft. Hej då till min farbror. Dumma dumma cancer.

Vi föds och vi dör

Men ibland är det lite för kort tid emellan.

No more leaky holes in your brain

Upp och ner. Men nu ska det mest upp. Sorg först, sen konfetti.

It's time for something great.

Igår fnissa åt skilsmässaonlajn.se å sån skit. Frusta åt Apokalypsens Fyra Riddare. Riddarna kom aldrig till oss iallafall.

Vi får se hur det går.



I'll be ok.

One foot in the grave

Det är för få veckodagar. För få timmar. För få sekunder och för många år.

Läser att Fritzls favoritserie är 2 ½ men, för att "den lilla killen påminner om hans son" Hurra.

Våra liv är sociopater och älsklingar.

"Våra liv är kukar och fittor"

Våra liv är upp och ner, ner och upp.

Grisen gal, Emil blir en wifebeater. Ronja dör av överdos. Jumjum säljer sin kropp till bolagsdirektörer.

Våra liv är sagor och mardrömmar...

...peppen...



...och deppen.

Pärlorna och svinen

"Jag är en pärla, du ett svin. Jag kastar mig framför dina fötter"

Frosten imorse bidrog till känslan av bräcklighet och flykt.

Aktas, glas!

Allt är vad det är. Fult och fint. Vackert och bedrägligt.

Ingenmansland

Metoder, taktik och rädsla tar mig ingenstans. Ingenstans jag vill. All gas i botten. Hela vikten på bromsen.

Gamla J ropade "Vi har ju så jevvla roligt hela tiden!" över festivalområdet och rättade till bandanan. En T-shirt med plastyxa och låtsasblod. Det är så mycket förgänglighet överallt så jag tror att jag automatiskt klamrar mig fast paniskt vid allt jag tror jag kan förlora. Därav alla överfyllda byråar och garderober. Alla förråd, källare, lådor och askar. L tog på sig en ful klänning och målade en extra kuk på benet.

Hittade något i mobilen:
"Jag vill komma ihåg dig glad och levandes. Men du är död och sur. Varför är du död och sur? Du är en hagga. Du är a waste of space. Din fula mun surar och luktar ammoniak. Dina vägar äro outgrundliga. Men vi kommer ju så förbannat bra överrens."

Det handlar om alla och ingen. Allt handlar om inget. Ingenting handlar om allt.







everything I do has got a hole in it

If you eat meat, we've got a beef!

Kom tillbaka till mig när du sett hela Earthlings
Kom tillbaka till mig när du varit inne på Ett Liv Som Gris
Kom tillbaka till mig då med dina "det smakar ju gott"-argument och dina baconflottiga fingrar så kan vi sätta oss ner och prata lite. Du kan få en kram av mig, kanske en näsduk. Jag kan bjuda på en bit mat. Du kan gråta ut din skam på min axel och jag kan trösta dig och säga att allt ska bli bra, nu vet du ju..

...inside, I was still a black, miserable clod of dirt

I'm in a deep sleep.
Idag är jag jättejättetrött. Skyller det på gårdagens start på fitnesshösten som jag sedan vägde upp med glass och kattgos i sängen i 14 timmar. Sen lunch med Fadern, "ska du ha ett glas vin? Vi kan väl vara lite kontinentala!" Knasigt att jag är nervös för sånt. Lunch. Päron-häng. Knasigt att varje gång vi ses så är det som att börja på noll, nästan. Men det tar sig.
Såklart hamnade vi vid bordet bredvid störiga kampsportskillen från friskis, som flåsar jättehögt, slåss för hårt på folk han inte känner, skiter i tekniken och instruktionerna, stretchar JÄTTEdjupt och luktar förjävligt.

Nu ska jag klippa luggen, diska och lyssna på mer Sam Cooke. Sen blir det Nintendo kvällen lång och imorgon turné igen.

Jag har en "ignore"-knapp-app på mitt liv. Locket på. Fast jag skulle sluta med det ju. Ignore. Ignore. Ignore.





(under tiden säger KW i telefonen "jag ska tvätta ikväll så jag har köpt en bag in box!")

Run devil, run

Helgen alltså, helgen. Det var VVWOW, Våga Vägra Way Out West. Alternativa aktiviteter blev det. Minst lika kul som insidan av staketet inbillar jag mig. M.I.A hade ju varit a slice of heaven att få se men men. Våga Vägra! Jag har dessutom roat mig blåblodigt med att gegga ner mig genom att dansa i en skog, luktat rutten arm, svettats som om det inte fanns en morgondag, haft dålig hy, blodat ner kläderna, lånat andra kläder, varit på tårtkalas, varit jävligt rolig, smygit, repat, bangat saker, gråtit och klappat hund. Men idag är det måndag och idag står jag mitt kast. Mår som jag förtjänar och ser ut som andra förtjänar.
Varken armen, barmen eller tarmen är rutten längre och hade jag bara förstått mitt eget bästa hade jag nog varit glad. Men måndagen är vemodig och jag orkar inte vara social. Men jag måste. Jag skulle gärna få ett erbjudande på en sån där lägenhet nu. En sån där flyktväg. En sån där lastbilstransport till okänt land och okänd ort. En sån där livlina. En sån där teleportör.

Jag ska försöka vara glad för andras skull och sen putta bort dom andra och tänka att det är jag istället och vara glad själv istället fattar ni nej trodde inte det inte jag heller hejdå.

Fult

Råkade se en rubrik på någon sida jag surfade förbi: "Ronaldo talar ut om drogerna och gayryktet" eller något liknande. Homosexualitet är därmed tydligen något man fortfarande måste tala ut om och förklara. Man kan inte komma och säga att det inte spelar någon roll, för folk tycker det är så snaskigt och därmed har det rubrikvärde. Jag efterlyser journalistik som vågar säga nej till snask och ja till politisk korrekthet. Vi följer ju er. Folket är redan hjärntvättat, snälla få oss rena också!

Häromdagen lusläste jag Flamman och fann i deras förteckning över aktiviteter på första maj att de fortfarande använde sig av begreppet "tjejgrupp" för ett band med kvinnliga medlemmar. För även i de mest politiskt medvetna vattnen simmar genusignoranta torskar. Och tydligen verkar utrotningshotet av denna fisk rotat sig så starkt hos folk att de får simma kvar år efter år. Det må vara en liten etikett i en stor patriarkal skitvärld. Men någonstans måste det ju börjas.

Kontentan = Fult

Fuck off is not the only thing you have to show - C.S.S