Vi skulle ändå inte ha klarat oss ensamma.
Det är jäkligt weird. Rent logiskt förstår jag. Men jag tänker på dig som DU. Inte det. Som ateist och whatever så tror jag ju inte på att det plingar till en själ med en gång. Men jag har ändå sett dig på bild. Att du fanns. Att du var så liten och ändå inte jättemycket mindre än mig. Rent logiskt vet jag att allt som hände var till det bästa. Rent logiskt kan jag tänka att det inte var hela världen. Rent logiskt tänker jag att det har gått över. Rent logiskt förstår jag att det inte borde göra ont. Fortfarande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar