Varför har vi inte kommit längre?

Det går ju alldeles för långsamt. Vi lever i en låtsasdemokrati som tycker att bara för att vi är medvetna om problemen så är det ok att ta det lilla lugna. Halva befolkningen (minst) har inte samma rättigheter som andra halvan. Inte samma förutsättningar eller möjligheter. Hur många jävla projekt och temadagar varenda jävel än deltar i så räcker det ju inte. Som T sa "kan vi inte bara sluta med alla jämställdhetsprojekt och börja arbeta jämställt?!" Önskar att det vore så lätt. Jag vill gärna ha revolution, men det sitter ju en massa feta gubbrövar i vägen! Och att verksamheten man själv jobbar i är stört snedfördelande. 10%-90% ungefär, demokratiskt? Knappast.

Det räcker att bara titta på till exempel musiktidningshyllan på pressyltebyrån och där mötas av 100% manliga nyllen. Ja, har vi verkligen inte kommit längre?